Dag 3
Det blev inget skrivet igår, eftersom jag var dels duktigt luddig i skallen efter den första sömnlösa natten här och dels eftersom de hade gett mig lite grejer för att kunna sova på, men som mer gav en efterhängsen baksmälla när de inte fick till nattsömnen.
Lägg där till att det sprang en del folk här igår som ofta knackade på när jag äntligen lyckats somna till, OCH att det var jäkligt livat här igår med många gaphalsar som levde rövare.
Jag känner att jag nästan tänker mig vara i ett fängelse och att en ögonkontakt kan betyda brutet näsben eller en bitch-inbjudan, så jag håller oftast blicken sänkt. Detta och att inte bara trevligt samtala med de man möter är lite utav en prövning för mig. Likadant kommer det säkert att bli när jag inte orkar hålla uppe trevligheten, men måste vara med på samtal eller sånt. Det gör nästan lite ont i mig, och jag förstår ännu tydligare varför jag har dragit mig undan folk de senaste månaderna.
Idag ryckte jag bort mitt sista plåster (!!!!!) och gjorde igår min första hela dag utan 12-timmars tabletterna. Än så länge så känner jag mig rätt så okej, visst känner jag av en stegrad grundsmärta och oförklarliga hugg i axeln ibland men ingenting i kroppen. Däremot vaknade jag dyngförkyld imorse och halsen har slemmat igen, mer och mer under dagen har jag känt att det börjar febervärka i kroppen, framförallt i ljumskarna och höfterna. Huvudvärken har gasat på också och det bara bultar bakom öronen.
Jag känner mig väldigt ensam, även fast jag har fått lite fina sms och vardagsuppdateringar hemifrån så känns det här lilla äckliga rummet som en cell. De knackar på om det är dags för alvedon, blodtryck, feber eller någon av alla måltider (som f ö lämnar väldigt mycket att önska) men det är liksom det som är. Jag ser att andra sitter och pratar i korridoren eller i något rum, men jag känner mig verkligen malplacerad här. Lösryckta samtal gör så gällande också, det är vardagar och världar som jag inte har någon aning om, och det är jag ju tacksam för egentligen.
Något som gör mig lite rädd är att det känns att mina tårar är slut, jag grät något kopiöst första dagen och natten här, men efter det känner jag mig bara väldigt tom.
Jag ska inte ljuga heller, några av de andra patienterna gör mig rädd också. De som skriker, de låter värre än de agerar känns det lite som. Men det finns en som bara psykglor på mig var vi än stöter ihop, och den är jag ganska skraj för. Det känns inte som att man har koll på sånt riktigt, och säkerligen blir man så van vid många beteenden som man aldrig skulle ha godtagit i andra situationer eller ställen i livet.
Jag skulle kunna skriva av mig hur mycket som helst nu, men dels gör det förjävla ont och så ska jag försöka vila lite innan mina hjärnsuddarprogram börjar på 3an.
Förhoppningsvis tillbaka imorgon...
Myntets baksida, eller vad man nu ska säga.
Long time, no see. Mycket ha hänt sedan jag senast skrev i det här forumet, och jag tänker inte "skriva ifatt" eller göra en sammanfattning om vad, inte just nu i alla fall, eftersom jag allra mest skriver nu för min egen skull. Kanske i förlängningen att jag kommer att rikta mig mer mot andra i samma eller liknande situation för tröst, pepp eller bara den där känslan av att det faktiskt finns andra som har det som jag.
Utan bakgrund nu, och bara pang på!
Avgiftning dag 1.
Det har varit en konstig dag. Jobbig, vidrig, tom och samtidigt full med känslor och intryck.
Att se klockan närma sig 13.00 då jag skulle infinna mig för inskrivning på Beroendecenrums inneliggande avdelning var som att både se ett godståg närma sig när man sitter fast på spåret och att klockan gick lika segt som på julafton.
Jag har redan fått tabletter som jag ska kunna sova på första natten, som skulle ta någon timma att verka så jag skriver nog mer ner stödord nu för att kunna fortsätta imorgon.
Inskrivning, fanns ingen läkare på plats så att mamma i princip vände i dörren för att hämta grejer i lägenheten och jag fick gå in. Fick mitt rum, vidrig känsla. Inte ens lika "bra" som ett vanligt sjukhusrum. Kom med kläder och jag fick sedan följa med den mörka sötnosen för att ge urinprov under bevakning, ta blodprover och sedan tillbaka igen till ett tomt rum. Alla mina saker ligger i ett låst rum som jag måste be en personal att låsa upp varje gång jag vill ha något, för jag får inte ta med mig någon väska eller ens nessecären in till mitt rum.
Mötet vid inskrivning kändes inte alls bra, läkaren avbröt mig flera gånger när jag pratade och jag känner mig både misstrodd och som ett stort problem för dem.
Jag har gråtit nära konstant sedan kl 14 idag.
Nu hoppas jag att tabletterna som jag fick att sova på kommer att fungera, för jag kan inte se hur fan jag ska lyckas komma till ro i det här rummet och med allt som sker utanför min dörr.
Jag vill låsa om mig och bara hoppas att sömnen suddar ut lite utav dagens gråt och spänningshuvuddvärken som följer.
To be continued....
Fucking fredag
Jag hade egentligen tänkt skriva om förhållanden, vilka som har stärkt mig och de som har knäckt mig. Jag kom en bra bit, när jag kom på att jag faktiskt inte bara behöver reda ut varför jag tappade mig själv varenda kväll. Utan kan reflektera över långt mycket mer, och kanske boosta upp nuet och det som just nu är riktigt, riktigt bra.
,
Så, det gör jag. Inte i skrift, utan det får följa med i huvudet till sängen och förhoppningsvis generera i en natt med lite sömn ifall axeln håller sig någorlunda i schack.
En underbar svägerska, äkta vänner, bror och brorsöner, pappa och pojkvän. De har alla gjort sitt för denna sköna känsla i magen. Det är bara att njuta...
Bladet från munnen
De som tänker sig en skön, ljus och rolig inblick i min vardag som tidigare kan besviket, men direkt, surfa vidare. Det kommer kanske bara bli det här inlägget som blir "officiellt" och att jag gör klokare att vädra mina tankar privat. Nu låg detta nära till hands när tanken kom att det kan vara skönt att skriva bort det som gör att min huvud ständigt snurrar och spränger.
Sjukt att sitta i mitt föräldrarhem, eller egentligen mitt nuvarande hem, på en mörk övervåning när pappa sover under mig och SATC står på för sällskapets skull. För närvarande i närbild i en sovrumsscen där de ska försöka prata snusk, och skriva av sig allt det som gör ont i magen. Eller, inte allt. Förmodligen bara en hel massa kryptiskt skit som bara jag, och eventuellt någon vilsen vän som klickar fel, förstår.
Min vän Lisa pluggar i Lund sen två (tror jag) år tillbaka. Vi har känt varandra sen vi var 6 år, alltså 19 årsjubileum i år. Vi har därmed varit med om allt med varandra, på mer eller mindre nära håll. Vi ses numer inte så ofta beroende på avståndet, och ibland pratar vi inte på någon månad eller så. Men vi vet alltid vart vi har varandra, med undantag för ett eller ett par missförstånd under årens gång, Det jag vill komma fram till är att hon känner mig, MIG. Hur jag har växt, utvecklats och förändrats sedan 6 års ålder, vilket är självklart. Hur man klarat sig igenom alla kriser,oberoende av dess allvar. Brustna tonårshjärtan, mammas hjärntumör, acneångest, min ätstörning och depression, svek och plugghets. Men på något sätt har jag alltid varit jag, mer eller mindre glad bara kanske.
Jag har själv känt, eller listat ut kanske är ett bättre uttryck, var någonstans jag tappade mig själv och det var i Skövde. Inte för att själva staden var så skrämmande, eller att mina lagkamrater inte ville sitta bredvid mig i omklädningsrummet eller något sådant. Men där är den stora vändningen.
Nu är det lite drygt ett år sedan jag flyttade därifrån, men uppbyggnaden har aldrig riktigt tagit fart av sig själv som jag kanske tänkte lite naivt. Istället sammanstrålar en mängd händelser i att ett ständigt rivningsarbete verkar pågå.
Nu, åter till min vän Lisa.
Jag träffade henne och hennes kille Henry i mellandagarna när de var här i Örebro och vi hade en trevlig kväll. Pratade och skrattade, berättade och mindes. Blev glad i magen, både för att det var en härlig kväll att få träffa henne, och så för att det kändes som förr. Trodde jag...
Någon vecka efter att jag och Lisa hade setts så ringde hon, jag låg relativt nyopererad och hade ont och vi pratade om ditt och datt som var aktuellt. Men så säger hon lite trevande, stapplande och stammande att hon inte riktigt vet vad hon ska säga, att hon har tänkt ringa min mamma men att hon ville prata med mig först. Med allvar i rösten frågar hon mig hur jag mår, bortsett från axeln som var nyopererad. Jag blev lite ställd. Hon sa att hon har varit orolig för mig ganska länge, men efter att jag var där i mellandagarna så har oron trappats upp ordentligt. Du är ju inte du längre Anna, sa hon. Du ber nästan om ursäkt för dig själv, skrattet når inte ögonen och du ursäktar personer som har gjort dig så illa att du nästan försvunnit i mörker.
Och då gick det upp för mig tydligare. Första tanken var att jag har blivit sämre på att hålla masken. Men sedan kom det upp för mig mer och mer, den där masken håller kanske för andra, men inte för Lisa.
Hur fan blir man sig själv igen, efter så lång tid? Jag tänker inte knepa och knåpa på någon ny mask, den jag har får fungera för dem som själva mår bra av att bara se den. Men de som är mig närmare blir ständigt varse om varje spricka och hål i den för ju sämre jag mår, desto mer faller den.
Nu blev det väldigt djupt och metaforerna avlöser varandra i slutet, men jag avslutar ändå starkt med att jag vill slita av masken och ta tag i problemen iställer för att gömma dem.
Känns som att det får bli en privat terapibok det här, tycker inte folk att jag är deppig innan så lär de utesluta mig ur livet efter det här.
Tack Lisa, det vill jag säga officiellt. Om någon nu läser detta, och ännu mindre troligt, ha tagit sig hela vägen ner hit. Får sätta in en dagens ros istället, för det är en vän som borde få se det i alla världens tidningar (och jag får börja med NA...)
Snabb årskrönika 2012
2012 var året;
- Då jag kärade ner mig i en vän
- Jag spelade handboll i elitserien med ÖSK
- Jag låg löjligt nära att vinna utvisningsligan (slutade 4)
- Jag fick mitt "genombrott" på handbollsplanen
- Mina vackra vänner födda -87 fyllde 25, ett antal sköna fester till följd av det
- Jag förlorade en fin vän och en underbar människa lämnade livet. Claes, jag glömmer dig aldrig.
- Jag gjorde flertalet smsaggresiva utageringar på fyllan. "Dy där ju ett arslet."
- Jag och Dojjan åkte till Rhodos för en veckas sol och bad, träffade bargatans kung och ... och föll dit.
- Då sommaren lös av en distansromans, regnet öste ner och jobbet på Apoteket samt gymmet tog det mesta av min tid.
- Jag slutade på den bästa arbetsplatsen jag varit på, Möller Bil.
- Min bror och hans vackra Christina annonserade att vi skulle få en till prins till familjen
- Mamma fyllde 50 och bjöd oss till Kreta för en helt underbar vecka
- Jag brottades med tankar om framtiden och träffade lite olika klubbar innan valet föll på Skövde
- Flyttlasset gick utanför stadsgränsen
- Min vän Dannie ringde för att berätta att hon och Patrik skulle bli föräldrar och bad mig och Jessica bli gudmödrar
- Jag opererade magen två gånger, en lång och mörk period.
- Jag blev liggande i 2,5 månad
- Otaliga tårar fälldes över smärta, ilska, besvikelse och utmattning
- Jag började inse vilka vänner som alltid kommer stå vid min sida
- Min bror gick ner på knä under en hundspannstur på Trysilfjället, och frågade Christina om hon vill vara hans förevigt
- Sommarromansen gick i stöpet efter många turer.
- Midsommar i Leksand visade sig från sin soligaste sida och bjöd i vanlig ordning på braksuccé!
- P&L var sådär asbra som det bara kan, förutom Rihanna.
- Jag fann kärleken i min underbara karl och klippa, Rickard.
- Jag hittade en helt fantastisk vän i Sara, sambo och livsterapeut 24/7
Så mycket mer hände, och så mycket mer går att skriva om allt. Vilket kommer att komma...
Nu ser jag fram emot ett långt bättre år än 2012, som i det stora hela var riktigt bra. Förutom september och framåt. Jag möter 2013 med kärleken, mina underbara vänner, hopp om framtiden och hopp om att snart vara hel och smärtfri.
Nytt försök
Tänkte mig ta upp det här igen, för min egen skull. Finns alldeles för mycket nu som jag inte vill glömma, eller sånt som är bra om jag inte glömmer för att lära av de många misstag jag begått. Först ut blir väl en årskrönika som sig bör, men inte ikväll då soffan är belägrad av trevligt sällskap (när de släpper telefonerna). SamboSara, Frida och Jocke har hellördag tillsammans med mig, ett gympass, lunch á la Jocke, JVM i hockey, Sävehof-Höör och nu väntar lördagsfilm i form av Hip Hip Hora.
Hoppas att detta bloggförsök kanske får mig tillbaka på rätt bana igen, för året som gått har innehållit flertalet käftsmällar. Vissa värre än andra.
/fröken Oflyt
Hoppas att detta bloggförsök kanske får mig tillbaka på rätt bana igen, för året som gått har innehållit flertalet käftsmällar. Vissa värre än andra.
/fröken Oflyt
Vem är Anna?
Nu har min frånvaro varit långvarig, på gott och ont. Har inte velat skriva allt skit som varit, inte haft tid att skriva det som varit kul och inte orkat skriva det som verkligen betyder.
Men nu tänkte jag, ifall jag någonsin skulle glömma vem jag är, att jag ska skriva de två svaren jag fick från 118800 på frågan ”Vem är Anna Axelsson?”. Jag skickade två gånger eftersom att jag inte blev speciellt nöjd med det första, efter det andra är jag beredd att slänga mig i badkaret i sällskap med hårfönen.
Svar 1. Anna är en vild ung dam som älskar allt i livet, framförallt sånt som är rosa! Allt som är rosa är bra helt enkelt, om hon hade fått välja hade hela världen varit rosa. The Jonas Brothers är förövrigt så söta och sexiga att hon får ståpäls varje gång deras namn nämns. Annars gillar hon att äta pizza och sjunga karaoke med sig själv. Hennes förebilder är Kissie och Carolina Gynning.
Svar 2.Anna är en tjej som är så online som man bara kan vara. Dagarna fylls av febril aktivitet på msn och facebook och andra forum. Hon skriver en egen blogg och läser 300 andra bloggar om dagen, där Kissie, Dessie och Paow är de självklara favoriterna. Livet utanför datorn är inte så spännande dock, fram och tillbaka till skolan och lite folköl och hångel på helgerna.
Ni kanske kan förstå att jag går i taket här! Anledningen var att Dojjan hade testat och fått ett skitroligt (och bra!) svar.
Lite mörkt och blodförlust
Blir nog inget glädjande inlägg idag heller är jag rädd. Bara värt att få skriva av sig när man flyger solo.
Måndag - mediadag. Blev radiodebut med Frida och Carin, middag på slottet med landshövdingen i sällskap med tv och tidning. Riktigt trevligt med slottsmiddag och kvällen avrundades med min egen sessa Jess och sedan en blöt cykeltur hem till mamma och pappa. Somnade i soffan när jag skulle kika på Dear John, vaknade 05.20 i den LILLA (såklart) soffan. Sov mestadels av tisdagen innan det var dags för match mot Hellton i Karlstad, vinst i genrepet inför seriepremiären på måndag.
Vaknade idag och kände mig överkörd av en lastbil, åkte till jobbet och bäddade sedan ner mig i soffan. Proppar c-vitaminer och hoppas att någon där uppe ler mot mig. Saknar och är fortfarande körd i The Bleach. Suger mestadels men ger mig vingar ibland. Värt?
Ganska mycket som känns upp-och-ner just nu.
Dagens klant:
Självklart regnade det när jag skulle cykla hem från jobbet. Pratade med Dannie i telefon, fällde upp paraplyet och cyklade med telefonen tryckt mot axeln. Stannade för att knäppa jackan, satte paraplyet i munnen. Tyvärr var det inte vindstilla. Tyvärr för mig, min dumma klantiga idiot. Vinden hugger paraplyet och jag skär upp läppen, blodet rann nerför hakan hela vägen hem i gott sällskap med regnet som jag inte orkade trotsa. Måste berott på blodförlusten...
Måndag - mediadag. Blev radiodebut med Frida och Carin, middag på slottet med landshövdingen i sällskap med tv och tidning. Riktigt trevligt med slottsmiddag och kvällen avrundades med min egen sessa Jess och sedan en blöt cykeltur hem till mamma och pappa. Somnade i soffan när jag skulle kika på Dear John, vaknade 05.20 i den LILLA (såklart) soffan. Sov mestadels av tisdagen innan det var dags för match mot Hellton i Karlstad, vinst i genrepet inför seriepremiären på måndag.
Vaknade idag och kände mig överkörd av en lastbil, åkte till jobbet och bäddade sedan ner mig i soffan. Proppar c-vitaminer och hoppas att någon där uppe ler mot mig. Saknar och är fortfarande körd i The Bleach. Suger mestadels men ger mig vingar ibland. Värt?
Ganska mycket som känns upp-och-ner just nu.
Dagens klant:
Självklart regnade det när jag skulle cykla hem från jobbet. Pratade med Dannie i telefon, fällde upp paraplyet och cyklade med telefonen tryckt mot axeln. Stannade för att knäppa jackan, satte paraplyet i munnen. Tyvärr var det inte vindstilla. Tyvärr för mig, min dumma klantiga idiot. Vinden hugger paraplyet och jag skär upp läppen, blodet rann nerför hakan hela vägen hem i gott sällskap med regnet som jag inte orkade trotsa. Måste berott på blodförlusten...
kryptisk känslo-skit
Löjligt...
Här har jag inte skrivit på år och da'r, nu känns det som att jag ska skriva en novell.
Det blir ingen novell, bara kryptiskt skit för att jag ska få ur mig något av det jag känner.
Solsken, direkt till mörker. Platt fall. Ännu en gång, och den här gången föll jag hårdare, djupare och tyngre.
Och ändå är allt oklart om det verkligen är skit på riktigt. Kul tillvaro.
Flyr ensamheten, tänk om man kunde fly verkligheten också.
Är inte mig själv, har knappt ork att höra av mig till mina vänner. Eller, jag har inte det.
Och ändå kan allt vara bra, ovissheten är ett gissel. Slutar inte hoppas.
Här har jag inte skrivit på år och da'r, nu känns det som att jag ska skriva en novell.
Det blir ingen novell, bara kryptiskt skit för att jag ska få ur mig något av det jag känner.
Solsken, direkt till mörker. Platt fall. Ännu en gång, och den här gången föll jag hårdare, djupare och tyngre.
Och ändå är allt oklart om det verkligen är skit på riktigt. Kul tillvaro.
Flyr ensamheten, tänk om man kunde fly verkligheten också.
Är inte mig själv, har knappt ork att höra av mig till mina vänner. Eller, jag har inte det.
Och ändå kan allt vara bra, ovissheten är ett gissel. Slutar inte hoppas.
leende
Faktiskt en hel del bra skit som händer nu, det gillar jag! Får jag bara till att ta tag i sånt jag själv måste göra så kan detta bli bra. Mycket bra!
Har gjort en daredevil och tagit ledigt den veckan jag vill till solen, utan spikad partner då mina polers har svårt att få tummen ur. Kanske blir en överraskande semester?
När man minst anar det, har alla alltid sagt. Vem vet?
/Good things happen when you party in spets
en veckas vila och ett lånat stjärnrack gjorde susen för min och Lisas sommarplåga
Har gjort en daredevil och tagit ledigt den veckan jag vill till solen, utan spikad partner då mina polers har svårt att få tummen ur. Kanske blir en överraskande semester?
När man minst anar det, har alla alltid sagt. Vem vet?
/Good things happen when you party in spets
en veckas vila och ett lånat stjärnrack gjorde susen för min och Lisas sommarplåga
22 år och okysst
födelsedag idag, och en hittad rynka i pannan.
Sov hos päronen efter ännu en krigarkväll i min nya lägenhet, vaknade av sång, presenter och frukost på sängen. Vidare för jobb och sedan en snabb timme i solen innan träningen. Åter hem till mor och far för födelsedagsmiddag...
Världsbra sms och gratulationer på facebook idag, har haft ett leende på läpparna nästan hela dagen. Man vet knappt att man har så mycket vänner. Älskart!
Jobb och kalajs imorgon, sedan ska jag och Lisa ta tag i vår sommarplåga. Det kan komma att bli spännande...
Puss och tack alla vänner för er uppvaktning idag
Sov hos päronen efter ännu en krigarkväll i min nya lägenhet, vaknade av sång, presenter och frukost på sängen. Vidare för jobb och sedan en snabb timme i solen innan träningen. Åter hem till mor och far för födelsedagsmiddag...
Världsbra sms och gratulationer på facebook idag, har haft ett leende på läpparna nästan hela dagen. Man vet knappt att man har så mycket vänner. Älskart!
Jobb och kalajs imorgon, sedan ska jag och Lisa ta tag i vår sommarplåga. Det kan komma att bli spännande...
Puss och tack alla vänner för er uppvaktning idag
in progress/fantomen
I och med att flytten är i full process, livet rullar på och massor som ska göras har jag fått göra en fantomen. Masken är på, och ibland lurar jag även mig själv.
Men det slår till, när man minst anar det. Och då gör det ont - riktigt ont!
Ljuspunkterna är dock många och det tackar jag för, annars vet jag faktiskt inte...
ska luncha och planera med denna hunkiga polare idag, han har förberett peptalk - det är därför jag gillar han!
Men det slår till, när man minst anar det. Och då gör det ont - riktigt ont!
Ljuspunkterna är dock många och det tackar jag för, annars vet jag faktiskt inte...
ska luncha och planera med denna hunkiga polare idag, han har förberett peptalk - det är därför jag gillar han!
valborg i Lund
15 000 personer i parken
T-bar. 80-20/killar-tjejer
Mest populär i Skåne?
Lisa Harfeldt, helt utan konkurrens.
Förvånad? Knappast!
lättar på fingertopparna
Nu kan man undra, är sommaren här? Solen har fått tokspel, och ingen är väl gladare än jag. Förrutom detta då, jag får absolut ingenting gjort när det är sol ute, jag vill bara lapa i mig så mycket jag bara kan med den svenska inställningen "imorgon kan det regna". Det gynnar inte mig i nuläget när så mycket stundar...
Denna veckan är det jobb, träning och på fredag drar vi till Lund för ett legendariskt valborgsfirande, det är upplagt för succé! Nästa vecka är det åter jobb och träning, men då får jag även nycklarna till min lägenhet, förbereder födelsedagsfirande OCH ska städa ur Joels lägenhet.
För att göra denna vecka lite pissigare och stressigare så ligger jag till sängs idag, mittpartiet valde att djävlas med mig. Ska försöka orka upp för att fixa med lite grejer idag ändå, men det återstår att se.
Important to-do's:
Soffköp
El-avtal
Banken
Fick otaliga påtryckningar i helgen om Mr Mister, vilket skulle kunna vara bra om det inte vore för det faktum att det inte alls är bra. Förvånad?
Gårdagskvällen tillsammans med Jess, Matilda, Vicky, Jonas, David och Oskar resulterade i affärsidéer som KAN göra oss rika. Skissade på mina kapitel igår, visst fan skulle jag kunna fylla en bok.
Ska även nu ta tag i att boka resa till solen, midsommartrippen till Leksand och P&L i Borlänge. Det verkar som att Dalarna inte kommer undan denna sommar heller...
100 000 pers i gropen
Traditionsenlig pyramid utanför ingången
Denna veckan är det jobb, träning och på fredag drar vi till Lund för ett legendariskt valborgsfirande, det är upplagt för succé! Nästa vecka är det åter jobb och träning, men då får jag även nycklarna till min lägenhet, förbereder födelsedagsfirande OCH ska städa ur Joels lägenhet.
För att göra denna vecka lite pissigare och stressigare så ligger jag till sängs idag, mittpartiet valde att djävlas med mig. Ska försöka orka upp för att fixa med lite grejer idag ändå, men det återstår att se.
Important to-do's:
Soffköp
El-avtal
Banken
Fick otaliga påtryckningar i helgen om Mr Mister, vilket skulle kunna vara bra om det inte vore för det faktum att det inte alls är bra. Förvånad?
Gårdagskvällen tillsammans med Jess, Matilda, Vicky, Jonas, David och Oskar resulterade i affärsidéer som KAN göra oss rika. Skissade på mina kapitel igår, visst fan skulle jag kunna fylla en bok.
Ska även nu ta tag i att boka resa till solen, midsommartrippen till Leksand och P&L i Borlänge. Det verkar som att Dalarna inte kommer undan denna sommar heller...
100 000 pers i gropen
Traditionsenlig pyramid utanför ingången
gårdagens djävul
"Hade jag stått ensam i skogen med ett gevär och xxxx xxxxxx skulle gå förbi skulle jag tammefan skjuta honom"
Vad händer?!
Broder Axelsson gjorde mål mot MODO igår, för andra gången. Skön är han!
Från en jobbfredag:
Ett par 35+ kommer gående på drottninggatan med BK-påsar, klockan är 03.15.
Kvinna: Ursäkta, kan jag få fråga dig en sak?
Jag: (tänker att jag kommer få ett snuskerbjudande) Hmm, javisst
Kvinna: Killen där borta vill ha med mig hem. Eller, jag ska följa med honom hem!
Jag: Eh, grattis
Kvinna: Det är lite pinsamt, men jag brukar alltid skälla på mina barn att de inte ska ha sex med främlingar utan kondom. Så nu undrar jag...eh... har du en kondom?
Jag: (först mållös, hur ovanligt är inte det?) Äh, näe. Tyvärr.
Kvinna: Okej. Äh, jaja!
Vad ska man tro om den utgången? Det luktade bortamatch...
what to do
Vi vann serien, Höör fick lång näsa när de redan firat med guldhattar. Handbollen är slut, nu ger jag mig in i rehabträsket som så många ggr förr. Det går sådär, min höft vill inte jobba i samma riktning.
Dop i Arvika imorgon för lillprins Oliver, det ska bli kul att träffa klanen Israelsson/Gustafsson i samlad tropp!
Sommaren nalkas och är ännu oklar, mer vet vi kanske efter torsdagens besök i Kumla. Spännande och lite pirr i magen.
En lägenhet är landad, Öster blir mitt nya hem med farligt nära till stadsparken OCH till mina älskade vänner. Dojjan, Frida och Lisa, ni kan ju se era trösklar utslitna redan nu. Med några vinklade speglar skulle jag kunna ha utsikt över vattnet (á la Sällskapsresan, men ändå) och det är ju ingen skit!
Puss på er alla, nu jobbar jag veckans sista och sjätte dag.
Dop i Arvika imorgon för lillprins Oliver, det ska bli kul att träffa klanen Israelsson/Gustafsson i samlad tropp!
Sommaren nalkas och är ännu oklar, mer vet vi kanske efter torsdagens besök i Kumla. Spännande och lite pirr i magen.
En lägenhet är landad, Öster blir mitt nya hem med farligt nära till stadsparken OCH till mina älskade vänner. Dojjan, Frida och Lisa, ni kan ju se era trösklar utslitna redan nu. Med några vinklade speglar skulle jag kunna ha utsikt över vattnet (á la Sällskapsresan, men ändå) och det är ju ingen skit!
Puss på er alla, nu jobbar jag veckans sista och sjätte dag.
ELITSERIEN
Hänt sen sist?
Sjukdom, jobb och skada. Tårar i besvikelse, smärta och glädje. Ett par asgarv. En trip på nostalgigatan.
Men vi är nu klara för elitserien, så MÄKTIGT!
Firandet ägde rum i lördags efter en onödigt spännande och inte helt tillfredställande match mot Tumba (oavgjort). Elitserietröjor, rosor, snittar och champagne i omklädningsrummet, limo till Ritz och middag där med många inblandade. Alkoholen flödade och jag försökte dansa utan underkropp... inget jag vill göra om!
Nu ska jag till mirakelMarcus och hoppas på magi.
/stänger butiken
Sjukdom, jobb och skada. Tårar i besvikelse, smärta och glädje. Ett par asgarv. En trip på nostalgigatan.
Men vi är nu klara för elitserien, så MÄKTIGT!
Firandet ägde rum i lördags efter en onödigt spännande och inte helt tillfredställande match mot Tumba (oavgjort). Elitserietröjor, rosor, snittar och champagne i omklädningsrummet, limo till Ritz och middag där med många inblandade. Alkoholen flödade och jag försökte dansa utan underkropp... inget jag vill göra om!
Nu ska jag till mirakelMarcus och hoppas på magi.
/stänger butiken
dagen efter alla smärtans dag
Kort referat från helgen, maxsallad upplockad på väg till samlingen, ramlade in i en stor buss - men ack så fel vi hade. Vi skulle ju resa sardin-style till Nyköping. Vi startade bra, nedhåll och spärrar satt som om ett år aldrig har gått, men då kände Dannie att det fick räcka. Rött kort på min radarpartner 20 och några minuter in i första halvlek, sen blev det uppförsbacke. Lyckades kamma hem matchens lirare (en riktig skräll!) och hostade mig hem till Örebro. Blev panikkissnödig strax innan universitetet, kommentarer överflödiga.
Genomled den där kvällen som jag fasat för i nästan ett år, natten var lång och alla hjärtans dag fick inte världens bästa start. Krigade mig hostande igenom en dag på jobbet innan jag åkte ner för att hälsa på träningen. Dagen fick ett ljussken när jag kom hem på kvällen, på dörren hänger en blomma och ett kort. Anonymt, och ingen hjälte har gett sig tillkänna ännu. Glad blev jag iallafall!
Fortsätter hosta mig igenom nätter och dagar, så detta börjar göra mig förbannad. Ska följa Jonas råd och traska till ICA för att hamstra Tropicana. Det kanske går bra ihop med de chokladhjärtan som ramlade in i ett paket idag, härmed förlåter jag min mamma för gårdagens sms.
Ger min trisslottsteori ännu ett försök. Förra året testade jag med trisslotter på alla hjärtans dag efter att ha tänkt på den gamla frasen "Tur i spel, otur i kärlek", så är det någon dag som jag ska kamma hem miljoner så är det ju den dagen. Den gick åter i stöpet... Fick ännu en lott idag, låter den mogna och ska skrapa fram min framtid ikväll...
/hostar fram magrutor
Genomled den där kvällen som jag fasat för i nästan ett år, natten var lång och alla hjärtans dag fick inte världens bästa start. Krigade mig hostande igenom en dag på jobbet innan jag åkte ner för att hälsa på träningen. Dagen fick ett ljussken när jag kom hem på kvällen, på dörren hänger en blomma och ett kort. Anonymt, och ingen hjälte har gett sig tillkänna ännu. Glad blev jag iallafall!
Fortsätter hosta mig igenom nätter och dagar, så detta börjar göra mig förbannad. Ska följa Jonas råd och traska till ICA för att hamstra Tropicana. Det kanske går bra ihop med de chokladhjärtan som ramlade in i ett paket idag, härmed förlåter jag min mamma för gårdagens sms.
Ger min trisslottsteori ännu ett försök. Förra året testade jag med trisslotter på alla hjärtans dag efter att ha tänkt på den gamla frasen "Tur i spel, otur i kärlek", så är det någon dag som jag ska kamma hem miljoner så är det ju den dagen. Den gick åter i stöpet... Fick ännu en lott idag, låter den mogna och ska skrapa fram min framtid ikväll...
/hostar fram magrutor
Ett år
525600 minuter, 8760 timmar, 365 dagar - ett år.
En del kan hända...
Jag minns tillbaka, ett år på dagen. Då skulle jag också spela match, hade inte sovit speciellt många timmar men jag var lätt och flög några centimeter över marken.
Återstår att se hur denna dagen ter sig, men med tanke på att jag dödade en halv smörgåstårta igår så kommer jag nog knappast flyga. En sidekick är iallafall samma som förra året, tack för det Dannie!
En del kan hända...
Jag minns tillbaka, ett år på dagen. Då skulle jag också spela match, hade inte sovit speciellt många timmar men jag var lätt och flög några centimeter över marken.
Återstår att se hur denna dagen ter sig, men med tanke på att jag dödade en halv smörgåstårta igår så kommer jag nog knappast flyga. En sidekick är iallafall samma som förra året, tack för det Dannie!
fredagsfundering
"Jag vet det där med blommor och bin, men vart fan hittar man de där jävla bina någonstans?!" - hemlig kvinna
