kryptisk känslo-skit
Löjligt...
Här har jag inte skrivit på år och da'r, nu känns det som att jag ska skriva en novell.
Det blir ingen novell, bara kryptiskt skit för att jag ska få ur mig något av det jag känner.
Solsken, direkt till mörker. Platt fall. Ännu en gång, och den här gången föll jag hårdare, djupare och tyngre.
Och ändå är allt oklart om det verkligen är skit på riktigt. Kul tillvaro.
Flyr ensamheten, tänk om man kunde fly verkligheten också.
Är inte mig själv, har knappt ork att höra av mig till mina vänner. Eller, jag har inte det.
Och ändå kan allt vara bra, ovissheten är ett gissel. Slutar inte hoppas.
Här har jag inte skrivit på år och da'r, nu känns det som att jag ska skriva en novell.
Det blir ingen novell, bara kryptiskt skit för att jag ska få ur mig något av det jag känner.
Solsken, direkt till mörker. Platt fall. Ännu en gång, och den här gången föll jag hårdare, djupare och tyngre.
Och ändå är allt oklart om det verkligen är skit på riktigt. Kul tillvaro.
Flyr ensamheten, tänk om man kunde fly verkligheten också.
Är inte mig själv, har knappt ork att höra av mig till mina vänner. Eller, jag har inte det.
Och ändå kan allt vara bra, ovissheten är ett gissel. Slutar inte hoppas.
