...imorgon är det fredag
En bussresa utan komplikationer idag, vardagligt trist... kan man säga så?
Matte på morgonen och vi fick då tillbaka proven som var riktigt svåra och många var nervösa. Hoppa upp och klappa dig på att man kammar hem ett VG med endast 4 ynka poäng från max. Tackartackar! (Ringer terrier-Tess, som förstår min lycka efter att ha försökt förklara räta linjens ekvationer och olikheter för mig under söndagen, för att berätta den glada nyheten. Får ett guld-sms tillbaka)
Dagen kunde ju ha fått en värre start, och den fortsatte på samma solskensspår. Frissatid bokad med kortast möjliga tidsmarginal, musiken var bättre än U2 och på geografin fick vi också tillbaka prov. Endast 2 fel och ett MVG satt som en krocketklubba på skenbenet!
Diverse pengar och presenter från oväntade håll ramlade in i gårdagen post, jag fick sällskap av den härliga Jenni som charmade brallorna av päron samt morpäron igår på hockeymatchen (som bror med etc vann med 3-1), en härlig grabb kom ihåg hur telefonen fungerar och tuggade lite och kameran är fixad.
(Favoritskorna inlämnade för diverse make-over också) Idag är en bra dag.
OCH, det bästa är ju inte ens nämnt än...
Jag ska till min älskade, underbara, fina, vackra, härliga, sköna, snälla och roliga vän... Trulsa! och hennes matte Dannie (en okej kompis) innan träningen, sen ska jag äntligen få sparka vikter på ÖKK.
En upptagen fredagsmorgon, religion, småttingträning, hockey och mys imorgon.
Handboll (x2 kanske?) på lördag med två handbollsoskulder som jag ska försöka guida på bästa sätt på läktaren och sedan hoppas jag på att få fira en vinst mot serieettan med en liten nätt utgång.
dagens
Klockan 8 imorse infann jag mig (okej, okej. 5 över 8) hos Uffe G på rehabcenter. Jag är nu tillåten att göra mer än bara drömma om träningsmaskiner, jag får nu börja sparka lite vikter. Roli roli!
Jag åkte hem för att sova mig lite piggare, trodde jag... Jag var dösstrutt och fick tvinga mig iväg till bussen, på vägen var jag nära att slå i backen x antal ggr.
Sara satt på bussen och beklagade sig över ett horn på hakan samt berättade litegrann om sin kärlek och beundrade tatueringen.
Sedan gick då tösen av, och det roliga började (det är inte roligt på riktigt).
En man med TS satt mittemot mig på bussen, ticsen började väl ganska lindrigt men precis innan jag går av sitter han och nyper sig i ljumsken samt skriker lite halvobcena ord.
Vad gör en ensam flicka? Jag kan ju inte börja skratta hejdlöst. Såklart ringer jag Dannie, som asgarvar men kör matbilen så jag fick fortsätta fnissa för mig själv.
Håller ännu ett par ggr på att slå omkull på väg till skolan.
Skola, stormöte och tårta (för de som inte hade en stressad mamma utanför)
Köpte på mig en läcker snowboard-dress, är man inte bra på att åka kan man ju se häftig ut iaf. Och sedan åkte vi till Plantagen och adventsgran-shoppade, efter otaliga stick efter granbarr på hela mina ben samt händer så fick vi in granjä-eln i bilen.
Jag tänkte unna mig en smarrig kola-nougat karamell, tro på fan att jag skär tungan och börjar blöda. Någon vill inte att jag ska äta socker...
bättre sent än aldrig
Jaha, efter måndagens tatuering var ju inte måndagen slut, och inte heller veckan som kanske verkar självklart.
Måndagskvällen spenderade vi på kyligaste sätt, i en ishall i Kumla. DM-final och en liten klasskamp på isen skulle man kunna säga. Jag sällskapade med Karin, Sara och Jullan som inte är lika inbitna som jag i skönhetssporten ishockey. Jenni kom även hon och småskrattade lite åt de kommentarer som haglade på läktaren. För att göra en lång histioria kort, Örebro vann med 5-2 efter mål i öppen kasse.
På hemvägen började ett sms-maraton, Sara och Julia med grabbarna som också hade varit på matchen och jag fick mig en oförtjänt släng.
Jacke hade tydligen förstått att Kumla är dött, för han dök in vid 11-snåret för att kolla in The Guardian. Riktigt bra film. Tiden sprang iväg och plötsligt var det väldigt tidig morgon och dags att sova.
På ondsagen tog jag mig till Västerås för att kika på bror, som vann och var riktigt duktig. Fick beröm för mina fina körsbär och en svettig kram.
Fredagskvällen skulle spenderas i Kumla även den, 2 ggr på en vecka måtte vara rekord. Jag skulle hänga med kussen min och hennes polare, vi kollade in Kumlas heta shopping i form av ICA maxi, cruisade på torget och åt mat på den superba resturangen Maestro. Kort sagt, Kumla is the shit. (rinner det av ironin nu?)
Vi kikade även på katastrofprogramet Idol där Daniel röstades ut. Helt sjukt och ett straff för hela svenska folket.
Cricke agerade hjälte och förtjänar rätt många dagens ros då han skjutsade hem mig mitt i natten. En riktig toppenkille!
Lördag och match i Vadstena. Vi åkte 09.30 för att först släppa av u-herrarna i Linköping och förtidsöppna en pizzeria. Matchen gick... KANON! Eller ja, vi VANN! Det fanns mer att önska av spelet och humöret hos en del men ändå gör de det så jävla bra och vänder matchen. Mina töser gör mig stolt!
Detta blev ju en självklar anledning att fira, tillsammans med att Jossan var hemma i stan. Jag och AnnaG tryckte ihop våra små rumpor under världens minsta paraply och gick för att hämta Jossan, och sedan vidare till Mackan. Där var det tusen folk, och massa man kände. Riktigt, riktigt kul! Nyköping presenterade en del hockeygrabbar också, de flesta väldigt sköna.
Ut på Klaras och hitta Mickan, Dannie, Tessan, Hjulis, med flera. 100% sköj!
Kvällen blev blötare än väntat och käk på BK var ett faktum för att sedan gå till Mackan igen. Somnade till på soffan och vaknade upp för att ringa pappsen för skjuts. Klockan var en farlig tid för kjol och stövlar, samt sovfrilla.
Söndagen ett mörker med plugg, stygn-borttagning och dåligt mående helt enkelt.
panikslagen måndagstattoo
Jag skulle som bekant få sällskap av Fricken som skulle hålla mig i handen, lagom till när hjärtat började slå snabbare och snabbare så ringer tösen och kommer inte ifrån lektionen.
Jag får panik! Ringer till Jacke ca 6 ggr, nästan med gråten i halsen, virrar omkring på stan, är på vippen att fråga två a-lagare om sällskap och stöd men återfinner förståndet men frågar istället flyktigt en telenor-försäljare som tyvärr inte får lämna sin plats.
Med en snabb hälsning och pratstund med min fd svärmor så slänger jag i mig två "godisar" på min nervo-tomma mage och stegar bestämt (hrrm) in på Stardust. Jag får sitta ner och vänta en stund vilket inte gjorde mig lugnare, men Lisa var en riktig pärla!
Jag trodde att det skulle göra betydligt ondare så lättnaden var ett faktum. Telefonen ringde och jag överraskade de ringande genom att inte vara avsvimmad.
Maria kom lagom till ifyllningen och förvånades över hur lugn jag var, så även jag. Enda gången var när jag skulle resa upp mig och kolla när hon hade kommit halvvägs och jag lyckades pressa fram nån ynka droppe blod, då kändes den gamla "stickdöden-rädda" Anna igen.
Mycket glad och stolt över mig själv slängde jag fram hundralapparna och tackade Lisa för ett bra jobb.
Tilläggas bör att jag själv har ritat min tatuering, som är formen av två körsbär som symboliserar syskonkärlek.
vilken soppa
I fredags skulle jag vara speaker på våran match mot HK Tallen, något som jag innan tog med en nypa salt och en hel hink is. När det väl kom till kritan var jag så nervös att jag skakade, sa fel, darrade på rösten, lyckades inte förmedla min energi och glädje som annars är ett faktum när jag får stå i centrum. Kort sagt, en pärs som jag gärna aldrig mer gör om. Jag sitter hellre på läktaren eller på bänken så jag kan koncentrera mig på annat är motståndarnas namn eller målskyttar.
Matchen var skitbra stundtals, Dannie gjorde verkligen skäl för smeknamnet Slungan, Tess löpte duktigt på kanten och pytsade en del. Min kära tröja nummer 18 var på vift, dock inte på mig. Det sved en liten tår i ögat men snart hoppas jag få dra på mig det svarta, tajta matchfodralet igen.
För mitt knä sköter sig ypperligt såhär långt, det bådar gott inför framtiden.
I lördags var vi på överraskning med familjen, vi hamnade i Sthlm och hann träffa Johan en snabbis. Se lite kändisar, käka lunch, ta ett glas vitt och sedan gick på teater (fars) Otroligt Het! Riktigt rolig. En middag följde på det och sedan rattade vi hemåt.
Söndag och hockey med Cricke följt av handbollsmatch där herrarna vann, Pelle skadade sig, Mickan och Måns var heta i tomteluvor, julmusten var äcklig och Mumma ska sy mig en ny tröja :)
Måndag: Skola, pissmatte som jag aldrig kommer ihåg alla regler och lösningar. Ett lyckat läkarbesök och sedan tattoon på plats. Mer om allt runtomkring det får bli ett eget inlägg.
Nu hockey i Kumla, där Örebro gästar i en DM final.
vakna med [De Vojs]
Har precis gjort det jag trodde skulle vara ett tokprov i geografi, och ett tokprov var det. 1 X 2 frågor som jag säkerligen lyckades missa hälften av de rätta svaren på. Smiskade dock dit alla landskap med städer, det är ju en bedrift bara det.
Nu väntar ledarskaps-seminarium för att sedan få åka hem och plugga ytterligare ämnen. Nu är det inte roligt att gå i skolan, och mer väntar tyvärr nu innan det ska bli jullov.
Jul snart, ja. Ska man kanske ge sig på att köpa julklappar snart? Bra tips är mycket välkomna då jag omger mig med de kräsnaste av kräsna att köpa klappar till. (Ja, jag köper klapparna. Tomten har inte hittat till västra Örebro)
Läste min vän Tess's blogg och såg en liten nedåtkurva i glad-skalan. Tess är KING, tyvärr är hon mest king så hon då får byta position för att utföra stordåd på annan position för en match.
Danielle, var någonstans ska jag skriva ner alla bra saker om dig utan att du klagar på att jag blir så kärleksfull och kramig? Du vet ju att du toppar listan i många kategorier, allt vore mindre bra utan dig.
Hittade en ny bekantskap på bloggen, Frerra. Njutbar läsning av gossena mer eller mindre seriösa tankar och filosofier.
Jag tänkte börja med en uppföljare, men av vad vet jag inte. Tips här mottages gärna under kommentarer...
mitt morgonkaffe i gryningen
Så, sitt tillbaka och njut av de personer som gör mig lycklig.
Familjen:
Mamma Marie-Louice, stöttepelare och för det mesta en god lyssnare som gärna vill ge goda råd. Mjuka kinder och lite lätt skadeglad. Skrattar så hon gråter åt konstiga saker. Älskvärd till tusen.
Pappa Stefan, familjens clown och har den torraste av torra pappa-humorn. Min brottningspartner och homie. Drar alltid sjuka skämt och försöker på sitt eget vis lätta upp mitt morgonhumör. Stelast av alla, ingen vidare sångröst och dansar som Chandlet i Vänner fast utan takt.
Storebror Emil, familjens snygging och ägare av ett stort hjärta. Har snäppet värre temprament än mig och mer kläder än resten av familjen tillsammans. Livnär sig på att spela hockey och diverse andra jobb ibland i Västerås där han bor. Min personliga mode-konsult och en av mina favoritgrabbar alla kategorier.
Vänner:
Danielle - Dannie. Relativt ny i mitt liv, men redan på hedersplats. Hon kom från Lindesberg och slog sig in i Örebros samhälle med storm. Hon kan tala förstånd med mig, trösta mig, skratta med mig och ta ner mig på jorden då det behövs. Tillsammans med Patte bildar hon ett oslagbart par som jag mer än gärna hänger hos och tar plats i deras soffa.
Frida - Frix. Den (just nu) blonda tösen som mer än gärna lyssnar på alla konstiga problem man kan tänkas ha. En förebild att leva upp till med sitt glada humör, inställning och syn på livet. Frida ÄR festen.
Tessan - Dojjan. En liten terrier som kan irritera skiten ur en med sina små instick, dock med glimten i ögat. Tessan finns där, Tessan är rolig, Tessan är skön och kör sin grej.
Maria - Fricken. En tjej som aldrig är sen på att hänga på när det händer något, lätt att roa sig med och bryr sig genom gulliga sms när man minst väntar sig dem.
Anna G - Stjärtan. Har den mest klämvänliga rumpa man kan önska sig. Bryr sig alltid och är oftast smyckad med ett leende och glada ögon. Smittande skratt och snuskig fantasi.
Mikaela - Micks. Mikaela "Jag hjälper dig" Bergback. Relativt nyfunnen som nära vän, bäst att ha. Hjälpsam på de sätt man inte ens visste att man behöver hjälp med, god lyssnare och en topphumor.
Malin - Mallan. Malin finns där då man behöver skratta, ibland åt, ibland med. Lysande ögon och full av kärlek, blixtrar till med lite temprament ibland.
Maria - f d Maria Blonde. En mun som går i ett, men då hon drar efter andan är hon en god lyssnare full av goda råd och förslag. En festsessa som man sällan har tråkigt tillsammans med.
Emma - EmmaOo. Min lilla men starka vän som har hängt med länge. En tempramentsfull tös som alltid, alltid finns ett telefonsamtal bort.
Oscar - BB. Gossen som hade basröst när han var 11 år blev min bästa vän. Han finns där för att trösta som bara en kille kan, har kramar som man aldrig vill släppa.
Lisa - Lisaflis. Min kanske äldsta vän, inte åldersmässigt då. Vi har hängt ihop sedan någon gång på lågstadiet då vi var djurtokiga. Finns där, bara några 100 meter bort och är alltid en underbar vän.
Danne - Sledge. PD finns där, oftast på msn där vi håller våra givande konversationer om allt mellan himmel och jord. En gud på gitarr och en väldigt bra grabb, jag är glad att jag har lärt känna dig.
Lina, Sara, Karin - mina klasshoes. Dessa tre underbara tjejer bidrar på olika sätt till att göra skolgången lättare, tyvärr hängs det inte så mycket på fritiden men då det väl händer har vi riktigt kul ihop. Goda lyssnare, retstickor och härliga flickor.
Övriga handbollstöser: Vi skrattar ihop, har en rå jargong som skulle skrämma de flesta killar ur kalsongerna och är sköna när vi vinner. Många omklädningsrumssnack skulle behöva censureras ett par gånger innan de skulle kunna visas som barnförbjudet. Med handbollstöserna får de 3 ledartjurarna hänga med också, Pinnen, Alex och Jugge. De får utstå en hel del men är inte sena att ge igen.
Resten av klassen - En härligare klass skulle jag inte kunna ha, grabbarna är oslagbara och tjejerna är härliga. Lärarna är en del av dem en klass för sig, jag kommer sakna det otroligt mycket efter studenten.
Jag skulle kunna göra den här listan hur lång som helst, men jag vill ju inte skrämma bort alla med för mycket känslosamt babbel. Kort och gott, jag älskar dessa personer och fler därtill. Det ska ju inte behövas skrivas ner egentligen så de jag har missat blir förhoppningsvis inte ledsna i ögat...
anfall - försvar
Vaknade med någon otrolig smärta i knäet, som inte ville ge sig. Med några tappra tårar tog jag mig till skolan och årets mest värdelösa och onödigaste lektion i idrott och hälsa. Inget ombyte utan en diskussion om folkhälsa och om förra tisdagens dans.
Det blev ett väldigt långt hål innan naturkunskapen som passade mig utmärkt eftersom jag skulle redovisa och inte hade klart vad jag skulle säga om Glykemiskt Index. Redovisningen gick över förväntan och tur var väl det. En snabblektion i historia och sedan var det äntligen dags att få åka hem.
Mer än en gång idag har det svartnat för ögonen och det är ingen trevlig känsla. Jag vill ju inte gärna falla ihop någonstans. Hemma så däckade jag i sängen, och trodde mig faktiskt vara halvdöd.
Dannie, du har ett liv trots att du står med här. Det är ju bara det att du är en stor del av mitt också, mitt patetiska tonårs/fjortisliv. Det måste kännas underbart för dig! :) (jag råkar nämligen veta att hon älskar mig, trots allt)
Kvar att göra denna vecka:
Plugg till tokprov i Geografi
Plugga övriga ämnen
Tokprov i Geografi
Sjukgymnasten
Lämna in teckningar
Ringa jobbet
Överraskning med familjen
Titta på/sköta musiken på handbollsmatchen
Stressa upp mig inför måndag x2
...i så fall säger vi ATTACK!
pain, drugs & friends
I lördags åkte jag till Kumla med mor för att fira kusin Jacob, byxmyndig och laglig moppeförare. Åkte för sent till ishallen för att kolla på mina grabbar men hann ta mig ett snack med Cricke i korridoren. Jag skulle med några av dem ut och käka på Pitchers men jag kände att tabletterna, knät och det faktum att bli ensam med 8 kumlagrabbar inte gynnade mig. Jag tänkte mig då en hemmakväll i Kärleken tillsammans med lite film och diverse. Men, då kommer två änglar från ovan. Maria och Mikaela och överraskade med en paradisask och två filmer. Dessa underbara töser "kidnappade" mig och fick med mig till Pitchers för mat och firande av deras tenta.
Jag blev nog klassad som fullast på stället, trots att jag enbart gick på Coca-cola.
Grabbarna från kumla var där och blev bordsgrannar, TobbeK visade upp sig i vimlet och diverse andra krossade min väg.
Jag slängde in handduken relativt tidigt och åkte hem för att spendera lite tid med mor och far i Tvsoffan.
Igår så åkte jag med laget till Linköping för att heja på dem och träffa Jossan och Jovana som intog läktarplats tillsammans med mig. Kul att se tjejerna igen, det var riktigt länge sen.
Matchen var inget söndagsnöje, morfinet till trots. Mitt kära ÖSK underpresterade och fick se sig besegrade med 6 bollar. Pinnen drog på sig ett rött kort efter slutsignalen efter att ha sagt någonting om "pinsamt, ollon, skriker". Matchens roligaste var då Pinnen skriker på domaren som sent vänder sig om och ser då Alex, som får gult kort. Alex utbrister: "Jag?! Men jag pratar ju Skåenska".
Laget var medvetet om vad som gått fel och kommer inte göra samma misstag på fredag mot Tallen.
Kvällen var ett töcken, mådde inte som en sessa och slog mig i säng tidigt.
Skola nu, mycket att göra och mer kommer det bli.
Operation avklarad!
Det värsta var ju nålen som skulle in, hatar dessa vassa små saker. Men i ett rum med 6 andra personer kunde jag ju inte vara mitt vanliga klena, veka jag. De sprutade in diverse härligheter och jag var lugn som en filbunke.
Jag rullades iväg till operationssalen, fick en puss på kinden av en kirurgs 7åriga son som var med pappa på jobbet, han sa att jag var söt i sjukhuskläder. Den killen ska jag ha koll på om 15 år sisådär :)
Jag fick på mig en ful badmössa och fick lägga mig på operationsbordet. Jag fick i mig lite mer härligheter och det sista jag minns att jag säger till (de kvinnliga) sjuksköterskorna är : hörrni grabbar, inte längre upp än så.
Vaknade upp och mådde som en partysessa, fick mig lite te och en macka. sen fick jag gå på benet, klä på mig och träffa läkaren. Med mig hem fick jag benbiten (HUÄH) i en glasflaska. Undrar om jag ska göra ett halsband av den kanske?
Hemma hade jag lite ont, fick med mig lite härliga tabletter. En kväll med film, tv och gött med mammsen. Trafikerad telefon och underbara vänner.
Ett 1½ telefonsamtal från halv 4 till 5 på morgonen av en full gosse från uppåt landet.
Idag, kalas i kumla och eventuellt lite hockey. Kan bli häng med gossarna ikväll och Fricken, hemkommen från Egypten.
På återseende gott folk
Pirrig
Skulle igår ringa och göra en skadeanmälan, frågan är ju hur bra det är att den kommer in 3½ år efter det har skett. Men det är väl bara att hoppas på det bästa.
Operation imorgon då, och jag är nervös. Jag vet inte vad som är värst, att de ska skära upp mitt knä, att jag ska sövas för första gången nånsin eller att det hela börjar med att jag ska genomgå stickdöden när de ska sätta in en infart. Det är en sjuklig rädsla för nålar, men UÄH när de ska stickas.
Jag ska infinna mig på operationsbordet 10.30 och redan 13.00 ska jag vara på hemväg om allt går som det ska, då är man nog inte alltför kaxig.
Något som har fått mig att skratta ett tag nu är min brors sköna kompisar, jag bifogar länk för att andra ska kunna garva med mig...
http://www.youtube.com/watch?v=tevZHeiqjG8
Ska även nedlåta mig till att ta kort på mitt cp-knä så det blir ett litet before-after repotage efter operationen. Kan vara spännande för alla inblandade och utomstående.
Jag saknar redan handbollen, mina knäskydd, fot-vrickande lila pumaskor, klistret och självklart alla damer i laget. Pinnen, Cox och Jugge hänger ju med också såklart. 6 veckor, det går snabbt.
Sån är jag
-Kan få andra att skratta (åt mig, med mig)
-Har ett brutalt temprament
-Är lättskrämd
-Skrattar åt buskishumor
-Inte alltid förstår att fönster är genomskinliga även utifrån
-Sätter mina vänner före mig själv
-Skulle hellre brotta ner Dolph Lundgren än ligga med honom
-Har fula fötter
-Gråter när jag blir rörd
-Slår när jag blir rädd/arg
-Alltid vill göra det bästa jag kan
-Har en lång tunga
-Aldrig kommer få timglaskropp
-Kan få närhetsabstinens
-Har många killkompisar
-Har killiga tjejkompisar
-Är kittlig i princip överallt
-Älskar sommaren
-Äter hellre degen än kakorna
-Inte passar i rosa prinsessklänning
-Skriker när jag tittar på sport
-Aldrig går en längre tid med jeans i hemmet
-Tar av mig vänster sko först (eller är det höger?)
-Oroar mig
-Tänker alldeles för mycket
-Inte tål tystnad ibland och gör allt i min makt för att döda den
-Har en förkärlek till hockeyrumpor
Snö
Onsdag. 7 november. Snö. Regn. Sjukdom.
Det ser ju otroligt lovande ut för ett positivt blogginlägg, eller hur?
Jag ska faktiskt försöka, dock med en stor del självironi och utan att söka sympati från er mina kära läsare.
Söndagen var ju en rätt bra dag, en härlig storvinst och skönt avslut på handbollen för i år. Men sen hemma kändes det ju att någonting inte stod rätt till, trött, sliten och ha ont i kroppen kan man ju ha efter en match men det var nånting annat som låg och lurade. Jag kunde inte somna på kvällen, hur trött jag än var. När jag såg klockan stå på 05.00 började jag få panik, nu verkade ju någonting vara fel på riktigt. Jag hade då i huvudet gått igenom bröllopstal, äktenskapslöften, hur min lägenhet ska se ut, hur jag ska ta mig igenom mina sista tonår utan att vilja göra slut på skiten med jobb, kompisar, pengar, killar, skola och allt annat man kan tänka sig.
Febern var ett faktum, likaså den härligt hesa halsen. Så, jag låg till sängs tillsammans med sex and the city och mina tankar. inte blev de bättre av att infiltreras av de 4 grubblande töserna på TVn. Natten till tisdag var inte heller den ett skönt snarkmaraton, ynka 2 timmar alltsomallt lyckades jag sova. Vad är det som är fel?
Tisdagen var också en sjukdag, om än lite konstigare än måndagen. Jag ville så gärna gå till skolan, ta tag i grejer och sedan få undan lite i mitt samvete. Men istället blev jag åter liggande.
Jag tog mig samman (och en massa tabletter) för att åka med klassen till Brunnsparken för att dansa bugg och foxtrot. Ja, det ingår i vår kurs men det var riktigt roligt.
Jag mådde absolut inte hundra och hade säkert haft roligare om jag varit frisk men det var överaskande kul att svänga runt med gossarna i min klass. Hasse var där för att få chansen att bjuda upp oss 18 åriga tjejer, vilket var en riktig höjdpunkt för bägge parter.
Jag kände dock av att det inte var klokt att vara kvar, så jag åkte hem med min feber medan alla andra drog till Satin för att fortsätta dansen under mer alkoholhaltiga former och med en något annorlunda musik.
Onsdag, ja även idag är jag sjuk. Nu börjar det kanske kännas lite bättre men nu börjar det istället kännas stressigt inför operationen på fredag. Jag får nämligen inte ens vara förkyld för att de ska genomföra den, och det är något jag inte vill vänta längre på.
Jag har börjat fundera alltmer, vad händer om alla händelser sätter spår i oss och gör att vi handlar annorlunda än vi skulle ha gjort annars? Blir man bortskrämd från saker man egentligen skulle vilja göra, eftersom man har gjort det med misslyckat resultat förut. Det heter ju att man ska lära av sina misstag men var händer om man blir överlärd? Vågar man sig inte på någonting igen då, utan man tar den säkra vägen och missar då kanske något/någon helt underbar.
Jag funderar mig blå över alla saker jag har gjort, misstag och handlingar. Jag börjar bli rädd för att de sätter djupare spår än jag vill att det ska. Jag vill inte vara rädd, jag vill ge människor en egen chans, jag vill våga lämna ut mig själv igen. Men det är just där jag alltid blir bränd, av kompisar/killar/föräldrar/lärare/andra. När går tiden ut, när har mina misstag lärt mig att inte låta mig själv tycka om någon och låta den komma nära?
Det kanske är dags att leva efter "ta dagen som den kommer", nu börjar jag låta som Carrie (i SATC)
Okej, jag kanske inte gjorde det speciellt positivt. Men att skriva bröllopstal och äktenskapslöften är ju två surrealistiska (och blir nästan komiska) saker att pyssla med nätter då man inte kan sova...
söndag och punkt för lovet
jag kan inte heller säga att jag har gjort speciellt mycket av värde, västerås, firat emma, målat, hängt med diverse och ja det är väl ungefär det. Tyvärr har jag inte sovit speciellt mycket, vilket skulle ha varit rätt bra. är för trött i den här trötta stan för att klappa igång folket.
fredag och lördagskvällarna spenderades hemma hos dannie och patte (jo, de har faktiskt liv men de är så otroligt snälla och låter mig utan hänga med dom) lördag med monopol och äckligt mycket snacks. jag har då de bästa gatorna i min ägo men likt fan ska rookien Patte plocka hem segern för att han byggde hotell på varje liten skitgata som fanns.
staden var spritmarinerad i helgen, det stank alkohol så fort jag fick ut nästan genom dörren och kostymerna var imponerande en del.
wille skjutsade hem mig på lördagskvällen och hemma var det fest, de sista drog väl hemåt vid 2. jäkla människor att gå sent, det är ju de som ska vara trötta på kvällen, 40+arna.
6 and the city har gått varmt sedan jag plockade med den från dannie, sköna damer.
match idag då, torshälla stod som motståndare och vi möttes upp på Gröna Grodan för att käka tillsammans innan samlingen.
vet inte vad jag ska skriva om matchen, slutsiffrorna blev 41-18. 4 mål av undertecknad, några fixade straffar, inga buskort eller 2minutare. ett av de 4 målen var ett KONTRINGSMÅL! shit asså, det händer nångång var fjärde fullmåne kanske.
sista matchen för mig innan operationen som sker på fredag, och en riktigt skön avslutning på året för min del.
nu är det tillbaka till skolbänken som gäller. på tisdag är det dans till dansband i brunnsparken med klassen, roli roli!
Lovligt lov, jag lovar
I söndags spelade vi ännu en match, Norrköping borta. Vi visste att det skulle bli en tuff match, men vi var nog inte helt inställda på hur tuff.
Östgötetjejerna var lite mer brutala än vi tänkt oss och domarna lät nivån ligga på gränsen till fängelsemisshandel. Ja, vi förlorade och jag är bitter men vi kan inte vara helt missnöjda med vår insats trots att slutsiffrorna blev lite missvisande.
På måndagmorgon tog jag (nervöst) tåget till Västerås för att visita min käre bror. Vi tog en tripp på stan och avverkade lite shopping för min del denna gång. En klänning av bror, en tröja, en skjorta och en tunika.
Vi lagade ihop en kalasmiddag och mös med OC och Time Out. Jag fick sova i den nedlegade tältsängen och den är ingen hit om man inte är fjäderlätt.
Upp tidigt som aset för att hinna med tåget hem eftersom bror skulle till Ängelholm kl 10. Åkte förbi Mellringehallen för att se hur Lina, Karin och Saras projektcup gick. Tror att det blev en riktig succé.
Jag och mamma åkte till emma på lite mat och fika för att fira hennes kommande 18årsdag, riktigt gott.
På onsdagen skulle dagen firas ordentligt, kom hem till Lina på förförfest kl 3, och tog oss till Satin kl 7. Vid 9 ungefär började jag dricka vatten, det var ju träning dagen därpå. Eller nån annan bra anledning.
Jag och Niclas gick ut för att utforska slottet på kvällstid, eller nåt. 2 varv runt denna imponerande byggnad och sedan in på Grillcorner för en tidig pizza.
Strul med "utgången" gjorde att jag åter hamnade på Satin men nu i sällskap med Jacke (kumla, ej e-tuna. vilket jag inte förstod förrän nån timme senare) Kvällen erhöll iaf 9 nya strumpor och en cd-singel som Marcus så vänligt gav till mig.
Wille ringde ett fyllesamtal där han beklagade sig över min "diss", min uteblivna efterfest och att vi borde hänga mer.
Torsdagen var ett mörker, mådde inte hundra men åkte till AD för snack, målade rummet, åkte till Dannie och bakade paj, tränade och kärade ner mig i kärleken.
Idag har rummet fått sig ännu en strykning, stan skall avverkas med Jacke och en eventuell hockey-tripp till Västerås i afton.
