a n n a x

Ja, måndagens blogg fick utelämna tatueringen och dess omständiga tillkomst.
Jag skulle som bekant få sällskap av Fricken som skulle hålla mig i handen, lagom till när hjärtat började slå snabbare och snabbare så ringer tösen och kommer inte ifrån lektionen.
Jag får panik! Ringer till Jacke ca 6 ggr, nästan med gråten i halsen, virrar omkring på stan, är på vippen att fråga två a-lagare om sällskap och stöd men återfinner förståndet men frågar istället flyktigt en telenor-försäljare som tyvärr inte får lämna sin plats.
Med en snabb hälsning och pratstund med min fd svärmor så slänger jag i mig två "godisar" på min nervo-tomma mage och stegar bestämt (hrrm) in på Stardust. Jag får sitta ner och vänta en stund vilket inte gjorde mig lugnare, men Lisa var en riktig pärla!
Jag trodde att det skulle göra betydligt ondare så lättnaden var ett faktum. Telefonen ringde och jag överraskade de ringande genom att inte vara avsvimmad.
Maria kom lagom till ifyllningen och förvånades över hur lugn jag var, så även jag. Enda gången var när jag skulle resa upp mig och kolla när hon hade kommit halvvägs och jag lyckades pressa fram nån ynka droppe blod, då kändes den gamla "stickdöden-rädda" Anna igen.

Mycket glad och stolt över mig själv slängde jag fram hundralapparna och tackade Lisa för ett bra jobb.
Tilläggas bör att jag själv har ritat min tatuering, som är formen av två körsbär som symboliserar syskonkärlek.