Räknar mitt liv
Inventering på jobbet...
Inventering med laget på ICA...
Livet är siffror!
NOT, men a man got to do what a man got to do såattsäga.
Skönt att ramla in i vardagen igen, höll på att bli tokig därhemma. Nu ska jag investera i C-vitaminer, munskydd och handsprit. Friskus totalus.
Rensade ännu en garderob igår, duktig som jag var. Blev en påse till som ryker.
Mormor och morfar tittade in på väg hem från Arlanda, de hade med sig en toffifee-ask till sitt favoritbarnbarn från Rhodosresan. Morfar fyllde nyligen stora 7.0an.
Inventering med laget på ICA...
Livet är siffror!
NOT, men a man got to do what a man got to do såattsäga.
Skönt att ramla in i vardagen igen, höll på att bli tokig därhemma. Nu ska jag investera i C-vitaminer, munskydd och handsprit. Friskus totalus.
Rensade ännu en garderob igår, duktig som jag var. Blev en påse till som ryker.
Mormor och morfar tittade in på väg hem från Arlanda, de hade med sig en toffifee-ask till sitt favoritbarnbarn från Rhodosresan. Morfar fyllde nyligen stora 7.0an.
Söndagsdoningar
Efter en veckas sjukdom bröt jag igår min sociala karantän genom att träffa mina underbara vänner. Alla säger det som de sina och jag kan inte se någon anledning att göra annorlunda med mina.
Speciella allihop, men det finns väl en anledning till att en populär godispåse heter Gott & Blandat?
Hursomhelst, en väldigt trevlig kväll och värdparet Dannie och Patte har gjort det igen. En trevlig tillställning.
Jag cyklade med Mickan hem för att hon ej skulle cykla själv och utan att idiotförklara mig själv så gav jag mig en ca 7 km omväg. Cykel is life...
Det visade sig att omvägen var lyckad, utanför Pitchers stötte jag på min favoritvakt som alltid är på bra humör. Då kommer Calle ut, Calle som är hemma i Örebro för sista gången innan han flyttar till Canada för att tjäna pengar på att åka omkring på stålrör (järn?) och peta på en platt gummigrej med en träpinne. Jag blev såklart överlycklig och vi strosade mot Jossan där han skulle sova. Jag sa att jag skulle börja gråta, tykte att jag klarade mig bra till en början men precis vid tunneln under järnvägen så började jag stortjuta. Och, jag skojar inte, det var som en dålig film. Jag verkligen tjöt. Ungefär så hård är man...
Jag, Sara, Maria och Lisa skrämde eller roade, troligtvis bägge delarna, en okänd kille efter en lunch på Java. Vi var inne i en liten kiosk och skämtar hårt med varandra. Maria kläcker ur sig: Jag vet inte, men jag har fått sån sjuk reflex av att bara vilja skalla någon. Undrar hur det känns... (Hon är inte våldsbenägen egentligen men snacket hade urartat en stund innan)
Nu snackar vi ju inte om någon 1,85cm krigsamazon heller, så jag tror att Maria får fortsätta undra hur det känns.
Idag vaknade jag av mig själv - helt underbart! Klockan var mer än brukligt men det är ju ändå söndag. En frukost tillsammans med NA Sporten och sedan ett karaktäristiskt Anna-ryck. Jag får ibland för mig att jag ska få ordning på mitt liv och vi får se ur bra det kommer gå den här gången. Någonting blir alltid lite bättre... Det blev lite städat och tvätten blev utburen till tvättstugan, ett nyttigt glass-recept blev nerskrivet och kvitton blev sorterade (ja, egentligen blev bara en del slängda i papperskorgen och andra i en byrålåda)
Speciella allihop, men det finns väl en anledning till att en populär godispåse heter Gott & Blandat?
Hursomhelst, en väldigt trevlig kväll och värdparet Dannie och Patte har gjort det igen. En trevlig tillställning.
Jag cyklade med Mickan hem för att hon ej skulle cykla själv och utan att idiotförklara mig själv så gav jag mig en ca 7 km omväg. Cykel is life...
Det visade sig att omvägen var lyckad, utanför Pitchers stötte jag på min favoritvakt som alltid är på bra humör. Då kommer Calle ut, Calle som är hemma i Örebro för sista gången innan han flyttar till Canada för att tjäna pengar på att åka omkring på stålrör (järn?) och peta på en platt gummigrej med en träpinne. Jag blev såklart överlycklig och vi strosade mot Jossan där han skulle sova. Jag sa att jag skulle börja gråta, tykte att jag klarade mig bra till en början men precis vid tunneln under järnvägen så började jag stortjuta. Och, jag skojar inte, det var som en dålig film. Jag verkligen tjöt. Ungefär så hård är man...
Jag, Sara, Maria och Lisa skrämde eller roade, troligtvis bägge delarna, en okänd kille efter en lunch på Java. Vi var inne i en liten kiosk och skämtar hårt med varandra. Maria kläcker ur sig: Jag vet inte, men jag har fått sån sjuk reflex av att bara vilja skalla någon. Undrar hur det känns... (Hon är inte våldsbenägen egentligen men snacket hade urartat en stund innan)
Nu snackar vi ju inte om någon 1,85cm krigsamazon heller, så jag tror att Maria får fortsätta undra hur det känns.
Idag vaknade jag av mig själv - helt underbart! Klockan var mer än brukligt men det är ju ändå söndag. En frukost tillsammans med NA Sporten och sedan ett karaktäristiskt Anna-ryck. Jag får ibland för mig att jag ska få ordning på mitt liv och vi får se ur bra det kommer gå den här gången. Någonting blir alltid lite bättre... Det blev lite städat och tvätten blev utburen till tvättstugan, ett nyttigt glass-recept blev nerskrivet och kvitton blev sorterade (ja, egentligen blev bara en del slängda i papperskorgen och andra i en byrålåda)
Feber...fri?
Jag tänker inte skylla på att jag inte har haft tid, för tid är det enda jag har haft denna veckan.
Återigen har mitt imunförsvar svikit mig och fått mig liggande i feber. Helt i onödan.
Jag skulle hellre bli toksjuk någon gång om året, istället för den här hälso-idiotin.
Men, vem är man att klaga över saker som man inte kan göra någonting åt. Eller tydligen är det någonting som vi ska kunna göra någonting åt nu eftersom vi ska hålla oss friska. Den som kommer på knepet, förutom att klä sig ordentligt, får gärna ge en hint.
Skulle egentligen kunna skriva en novell om allt som varit nu eftersom slarvet här har varit under all kritik men just nu så passar det sig inte.
Mamma är hemma nu, brunare än Bolt. Tacos och mys ikväll, det ska bli härligt. Vill egentligen heja på Patte, men vi får se vad som kan tänkas.
Nu en alvedon, kanske. Nån som vill smaka?
Återigen har mitt imunförsvar svikit mig och fått mig liggande i feber. Helt i onödan.
Jag skulle hellre bli toksjuk någon gång om året, istället för den här hälso-idiotin.
Men, vem är man att klaga över saker som man inte kan göra någonting åt. Eller tydligen är det någonting som vi ska kunna göra någonting åt nu eftersom vi ska hålla oss friska. Den som kommer på knepet, förutom att klä sig ordentligt, får gärna ge en hint.
Skulle egentligen kunna skriva en novell om allt som varit nu eftersom slarvet här har varit under all kritik men just nu så passar det sig inte.
Mamma är hemma nu, brunare än Bolt. Tacos och mys ikväll, det ska bli härligt. Vill egentligen heja på Patte, men vi får se vad som kan tänkas.
Nu en alvedon, kanske. Nån som vill smaka?
Torsdag
Träningsmatch mot Skövde igår. Skövde, ni vet. Vann SM guld 2008 och kom 2a 2009. En liten genomkörare sådär...
Ja, självklart förlorade vi men det var väl lärorikt. Det ska inte bli några fler förluster nu, jag kan kanske sträcka mig till någon kanske när vi spelar cupen på Åland. Men sen är det slut!
Två guldkorn saknades igår och folk kan ju säga vad de vill men det märktes. Både på spelet och på laget, sen hade vi säkert inte piskat upp Skövde i brygga ändå men det hade kunnat vara en skönare känsla.
Jag var rätt sur efter matchen, dels för att vi förlorade. Också där får folk säga vad de vill, jag skulle vara sur att förlora mot herrlandslaget. Jag hatar helt enkelt att förlora. Sen har jag mina åsikter om annat som tryckte lite fel. Men, ingen gravgrävnings-status på det heller.
Idag drar mamma med vinprinsessorna till Grekland. En vecka med sol för en redan sotsvart mamma, bådar gott för mig och pappa. Vi kommer se rätt genomskinliga ut när hon är hemma igen. Nu kommer också matlådorna att ändra utformning en tid, men det är väl också karaktärsbyggande.
Mer kommer när det finns mer tid,
P O!
Ja, självklart förlorade vi men det var väl lärorikt. Det ska inte bli några fler förluster nu, jag kan kanske sträcka mig till någon kanske när vi spelar cupen på Åland. Men sen är det slut!
Två guldkorn saknades igår och folk kan ju säga vad de vill men det märktes. Både på spelet och på laget, sen hade vi säkert inte piskat upp Skövde i brygga ändå men det hade kunnat vara en skönare känsla.
Jag var rätt sur efter matchen, dels för att vi förlorade. Också där får folk säga vad de vill, jag skulle vara sur att förlora mot herrlandslaget. Jag hatar helt enkelt att förlora. Sen har jag mina åsikter om annat som tryckte lite fel. Men, ingen gravgrävnings-status på det heller.
Idag drar mamma med vinprinsessorna till Grekland. En vecka med sol för en redan sotsvart mamma, bådar gott för mig och pappa. Vi kommer se rätt genomskinliga ut när hon är hemma igen. Nu kommer också matlådorna att ändra utformning en tid, men det är väl också karaktärsbyggande.
Mer kommer när det finns mer tid,
P O!
Hej
Många dagar har gått. Mycket har hänt.
Just nu känner jag inte för en längre uppdatering, det kommer säkert komma efterhand (ja, Maria du ska få läsa dig till vad jag har för mig. Snart så)
Läget som är nu;
Jobb i Lindesberg till sista september, så långt vet jag nu. Jag har ingen aning om vad som kommer hända eller hur det kommer komma att se ut men jag hoppas förstås på att inte stå arbetslös.
Handbollen är i full gång, träningar mest varenda dag. Kroppen, ja det är väl inte mycket att orda om. Inte som vi får säga högt i alla fall.
Annars har jag inte mycket mer i min vardag.
Jag saknar Pettson.
Resterande veckan ser ut som sådan:
Onsdag: Jobb, hämta upp Kling, Klang och Sara (tror jag) samling vid idrottshuset och sedan träningsmatch mot Skövde.
Torsdag: Jobb, frissan, massa fix & trix på stan och träning
Fredag: Jobb, eventuellt bio, eventuellt häng med Pettson
Lördag: Träningsdag och mat med U-laget på kvällen
Söndag: Träningsdag och träningsmatch
Jag blev arg igår. Kokade nästan.
Vad är det för jävla straff, att vara så eftersatt?
Just nu känner jag inte för en längre uppdatering, det kommer säkert komma efterhand (ja, Maria du ska få läsa dig till vad jag har för mig. Snart så)
Läget som är nu;
Jobb i Lindesberg till sista september, så långt vet jag nu. Jag har ingen aning om vad som kommer hända eller hur det kommer komma att se ut men jag hoppas förstås på att inte stå arbetslös.
Handbollen är i full gång, träningar mest varenda dag. Kroppen, ja det är väl inte mycket att orda om. Inte som vi får säga högt i alla fall.
Annars har jag inte mycket mer i min vardag.
Jag saknar Pettson.
Resterande veckan ser ut som sådan:
Onsdag: Jobb, hämta upp Kling, Klang och Sara (tror jag) samling vid idrottshuset och sedan träningsmatch mot Skövde.
Torsdag: Jobb, frissan, massa fix & trix på stan och träning
Fredag: Jobb, eventuellt bio, eventuellt häng med Pettson
Lördag: Träningsdag och mat med U-laget på kvällen
Söndag: Träningsdag och träningsmatch
Jag blev arg igår. Kokade nästan.
Vad är det för jävla straff, att vara så eftersatt?
. . . .
Jag lever fortfarande!
Snart så...
Snart så...
liket lever
Jodå. Jag finns kvar.
Av väldigt olyckliga omständigheter som jag själv står som skyldig för, har jag mått dåligt. Därav frånvaron från både blogg och i viss mån livet den senaste tiden.
Det finns dock en del som hänt.
En resa till Grekland
Handbollen är igång
Mickan är hemma igen
Nu har jag ont i kroppen... också
Av väldigt olyckliga omständigheter som jag själv står som skyldig för, har jag mått dåligt. Därav frånvaron från både blogg och i viss mån livet den senaste tiden.
Det finns dock en del som hänt.
En resa till Grekland
Handbollen är igång
Mickan är hemma igen
Nu har jag ont i kroppen... också
