dagens

Det blir idag inget längre inlägg men vad gör det om 100 år när allting kommer kring?

Klockan 8 imorse infann jag mig (okej, okej. 5 över 8) hos Uffe G på rehabcenter. Jag är nu tillåten att göra mer än bara drömma om träningsmaskiner, jag får nu börja sparka lite vikter. Roli roli!

Jag åkte hem för att sova mig lite piggare, trodde jag... Jag var dösstrutt och fick tvinga mig iväg till bussen, på vägen var jag nära att slå i backen x antal ggr.
Sara satt på bussen och beklagade sig över ett horn på hakan samt berättade litegrann om sin kärlek och beundrade tatueringen.
Sedan gick då tösen av, och det roliga började (det är inte roligt på riktigt).
En man med TS satt mittemot mig på bussen, ticsen började väl ganska lindrigt men precis innan jag går av sitter han och nyper sig i ljumsken samt skriker lite halvobcena ord.
Vad gör en ensam flicka? Jag kan ju inte börja skratta hejdlöst. Såklart ringer jag Dannie, som asgarvar men kör matbilen så jag fick fortsätta fnissa för mig själv.
Håller ännu ett par ggr på att slå omkull på väg till skolan.
Skola, stormöte och tårta (för de som inte hade en stressad mamma utanför)
Köpte på mig en läcker snowboard-dress, är man inte bra på att åka kan man ju se häftig ut iaf. Och sedan åkte vi till Plantagen och adventsgran-shoppade, efter otaliga stick efter granbarr på hela mina ben samt händer så fick vi in granjä-eln i bilen.

Jag tänkte unna mig en smarrig kola-nougat karamell, tro på fan att jag skär tungan och börjar blöda. Någon vill inte att jag ska äta socker...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0