Ännu en bakisdag

Jag börjar hamna i en rejäl festperiod nu. Det ska inte låta som att jag tycker att det är jobbigt eller tråkigt. det är just detta, baksmällan. Visst, man kan ju faktiskt festa utan att dojja ner sig, men de senaste dagarna har detta faktum inte varit en möjlighet. trots min styrka så har jag fått se mig själv besegrad.
Gårdagen Fredag lite sådär;
Grill hemma hos Gunnarsson där fadern fyllde år och alla syskonen var hemma. Trevligt och hundra procent gött kött! (kyckling, men det rimmar ju absolut inte lika vackert)

Jag drog mig mot sörby där jag skulle plocka upp maria och emma från deras alkopicknick. detta visade sig vara lättare sagt än gjort då flickorna hade halsat duktigt.
En relativt vinglig cykelfärd till Almby (två felkörningar och en cykelvurpa av emma, mitt framför en småbarnsfamilj) hittade vi till studentidyllen.
Den mesta vätskan flödade och så gjorde även de sköna kommentarer och kort som blev ett riktigt puss-maraton.
Jag och Zlatan kom fram till att vi kommer alltid ha Barcelona. Wille har mig som idol och Ivar är ett as att försöka sova brevid.
Jag har ju en annan alkoholhaltig kväll gjort uttalandet "Ge mig en sjö så går jag på vatten." Igår kan man väl säga att jag flög också...

Då klockan närmade sig 5 snåret på morgonen och det var ljust ute tyckte Ivar att sticka fingrarna i mina sidor var bland det roligaste man kunde göra. detta roade han sig med i en timme innan jag fick resultat av mina mordhot och självkomponerade svordomar och fick härliga 2 timmar sömn.
klockan 8 ringde det för skjuts (idiottid, jag vet. säger bara, Emma Olsson!) och dagen idag har nog varit den ultimata bakisdagen, förrutom lite städning.
sova några underbara timmar inatt och ladda om igen. Söndag, Måndag, here I come! shit vad jag gör...

P O!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0