kan inte förstå
det var igår (måndag) som jag nåddes av chockbeskedet...
Jag spelade förut fotboll i Mellringe Eker fram till jag var ca 15 år, hade tre kanontränare som var riktiga pärlor. En av dem kom mig kanske närmare än de andra, Tobbe. Han blev en extrapappa och den som man tedde sig till.
Igår fick jag veta att denne man, som ligger mig varmt om hjärtat, har drabbats av en hjärnblödning. Han kommer troligtvis inte klara sig.
Jag blev tom inuti. Hur ska man tackla det? Jag har inte träffat Tobbe på länge men ändå känns det som att någon som jag tycker om rycks ur mina händer.
Hur mycket ska man önska att ett mirakel ska hända för att det ska hända?
Kunde knappt förstå det under dagen, gick runt i en dimma. Framåt kvällen låg jag vaken och tänkte på allt som jag fått höra under dagen, ska jag aldrig få se "Pappa Tobbe" igen?
Det är för hemskt att tänka på och jag känner med hans familj, Tessan och Gun.
Jag kan inte förstå. Jag vill inte förstå.
Det får inte hända!
