a n n a x

Jaha, jag hade tänkt prova på det här med blogg nu då eftersom det är den nya flugan och jag utgår ifrån att många många människor är intresserade av allt jag har att säga och berätta. Visst är det så?

Nu kommer det här kanske inte bli den mest välbesökta, fint utformade eller bäst skrivna bloggen, men vem fan bryr sig om det?!
Eftersom att jag idag inte har mycket att säga eller berätta om kopierar jag helt enkelt mina senaste bravader från en annan mindre välbesökt blogg som man finner på lunarstorm (ja, något dammigt kanske).
Mycket nöje!


(Fredag, 23 mars)
Jag vet inte vart jag ska börja på denna blogg som skrivs i feberns nedgående tristess.

Den absolut klockrenaste början, eller ja det kommer ju säkert bli det allt handlar om är ju torsdagen den 15 mars. Ge mig igen!
Dagen var dagen, jag fick låna ett linne av sara och styla till mig hos jonas. är man inte rocker i hjärtat så får man ta hjälp av sina kära vänner.
På hellas sammanstrålade sällskapet bestående av Mallan, Tessan, Frida, Dannie och så jag. vi tog oss ett par cider och en plocktallrik. då tåget skulle röra sig mot club 700 fick vi lite småfjärilar i magen, tänk om vi skulle vara de enda där som var utan sina mammor? tänk om vi fick med oss Mackan på efterfest? tänk om vi inte skulle kunna en enda låt?(Mallan)
Vi hade väl lite rätt i att vi var några av få som var där utan sina mammor, men det gjorde ju att vi hade skapligt fri sikt. eller ja, alla utom tessan såklart ;) Mackan drog igång och det var tusen bra! tack vare att vi (icke mallan dock) hade pluggat låtar så kunde vi sjunga med hans hesa stämma. Mallan och jag fick span på basisten som inte riktigt visste hur han skulle bete sig på scenen.
Nog om det, efter konserten så vinkade han åt oss att stanna kvar, eller nåt. vi hade olika tolkningar om det. i alla fall så kom basisten ner för att samtala med oss. det visade sig att han var finlandssvensk, tyckte om tuttar, var rätt kort och ville ha med oss upp i logen. Vi är ju inte dom som är dom så vi hängde på, förrutom Dannie som skulle upp och jobba dagen efter.
Något darriga i knäna så klev vi in i logen (som skulle kunnat vikariera som fotbollsplan) och där satt resten av bandet. lite godis, vin, whiskey, grönsaker och dipp dukades fram.
Då mackan kom upp efter autografskrivning så skulle vi förflytta oss till först Harrys, då vi ska hoppa in i taxin smäller den biffiga skogshuggartypen igen dörren på min stackars högerhand. viking som jag är gråter jag inte, tack och lov att man var något bedövad. med en ångestfull mackan åkte vi till harrys som då var stängt, vi gjorde en u-sväng och körde till pitchers. Där flödade alkoholen och jag fick en ispåse till min stackars hand.
Då pitchers stängde vid 12 tiden så flyttade sig sällskapet till Harrys där jag fick vända i dörren. Något överförfriskad blir jag upphämtad av pappa som inte riktigt är så imponerad över att han lilla dotter är "groupie" till kl 1 en torsdagskväll.

Fredag: Träning kl. 08.00. Kommentarer överflödiga...

Lördag: Matchdags! Vi skulle möta Huddinge i säsongens sista hemmamatch. Truppen var lite tunn då några skulle spela kval med b-laget dagen efter. Kändes lite sådär till en början men sen! Shit asså! Försvaret köttade tusen, målen kom och stämningen var på topp. Matchens absoluta höjdpunkter var då; Jag gör mål från 9 meter och blir så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen, Dannie gör kontringsmål (skit i vad alla säger, det VAR ett kontringsmål), JAG gör kontringsmål och Mummagumman blir visad till busbänken på sin a-lags debut.

Kvällen då, uppstyrning skedde i hemmet med min käre bror som stylist och bartender. han blandade väl inte de mest snälla drinkarna till hans lillasyster och när det bjöds på precis-innan-vi-ska-åka-halsning så är hon ju dum nog att hänga på (bror imponerad dock). blir upphämtade av vän till bror och blir avsläppt hemma hos dannie och patrik där dannie inte är hemma. omsvirning till matchdress och en snabb pratstund med patte. mickan är en ängel och hämtar upp. hos mallan vankas en minilagfest, väldigt mini. tessan och mallan varnar mig och ger mig vatten. Sara, Fricken, Jessica och jag betämde oss för att hänga på karlarna till klaras. väl där bjöd björn på drinkar vilket jag (dumt nog) inte tackade nej till. Mr. Grant var där och hade fått i sig tillräckligt mycket alkohol för att säga att jag var lik miss Scarlett J. Hockeygrabbarna var där så dom fick man krama och gratta för avancemanget till J-20 superelit. Jensa gjorde krogendebut skall tilläggas. Med denne Jensas bror skulle jag köra min grej med på dansgolvet, men vi hann inte mer än upp för trappen innan våra vägar skildes. jag körde min grej med resten och ja, sen suddas kvällen ut. Jag tog mig ut själv och tyckte att en promenix på 6 km var en baggis sådär på lördagsnatten. men det blev fel i navigeringssystemet och en kompis tog med mig hem. där betedde jag mig litegrann som ett as innan jag somnade och vaknade inte förrän kl 8 då mamma ringde och ville döda mig för att jag inte hade hört av mig.

alltså, söndag; kommentarer överflödiga...