a n n a x

Men här kommer det ändå!

Fredag skulle då bli en sån där Frimisdag... eller ja.

Jag började dagen med att storhandla med Jonas, ja jusst han.

Sophie och Sara anlände hemma hos mig för en av de kvickaste och minst förfestiga förfesterna som solen har skänkt sitt ljus åt (iofs sken inte solen utan pissregnet föll)

Vi kom till Frimis tillsammans med Maria och fann att vi faktiskt var de enda peppade ostudenterna (med undantag av Maria)

Vi gjorde ändå det vi skulle, tyckte vi. Runt 11 tiden fick detta nonsens räcka för mig, lördagen hade ju utlovat döden. Jag och Sara traskade hem till brorsans vänner där dessa satt och dog framför 50' plasma.

Sov den underbara sömnen för att sedan vakna äckligt tidigt. Jag och Mickan åkte finbil till Hallsberg där dessa underbara tjejer skulle spela s k gräshandboll, Kallt var det för coacherna...

Jag gjorde en judas och åkte hem för att sova knappa timman innan det var dags för diverse upppiffning. Jovana agerade chaufför och hämtade upp mig, hämtade upp mitt göttigött+Jonas, lämnade av Jonas och styrde sedan ratten mot hennes lägga.

Vi tog oss till Tessan (eftersom att denna sköna tös uppnått åldern 20 så var det värt att firas till tusen)

Italiensk buffé by mamma Carin och trevligt sällskap i en salig blandning.

Döden korkades upp och snacket surrade kring öronen. Jag ingick i Mackans poliolag i kubb, men vi fick se oss slagna trots fusket med kungen.

Mammsen och pappsen var där och höll låda, mest pappa. Mamma och jag tog oss enn liten svängom på det provocosiska dansgolvet.

Vi körde taxibilarna mot frimis och landade där på gräddhyllan. Då inga glad kom tillräckligt snabbt mixade Pontus drinkarna direkt i munnen och fördelade jämt.

Kvällen slutade med en fet elvispizza, lite bråk, otaliga telefonsamtal och tillsist sömn.

Hallsberg fick ett besök på söndagen också, av en lite småögd, rufsig Anna.