a n n a x

Jag trodde som vanligt för mycket och lät mig dras med. Men det gick som det brukar, fast ändå inte riktigt. Det är en slingrig väg och dimma, men ibland ska man ju klara av såna också.
Jag hoppas att allt blir bra, tiden får visa det.
Tack alla ni som ger mig stöd och tröst.

Två hemmadagar från skolan, och jag hoppas att jag mår bättre snart.
Möte med nya tränarna idag, där allt återstår att se.

Mickan ringde med glada nyheter, kan jobbspöket kanske vara bortjagat?

Jag måste ge dessa människor massa rosor och kramar, då de på något sätt hjälpt mig nu när det har varit lite mörkare;
Dannie. Berget i stormen som jag kan luta mig emot fast hon låter mig ta smällar själv ibland för att lära mig. Ovärdelig!
Mikaela. Hjälpande hand och stöttande i vått och torrt. Guld värd i alla lägen.
Maria. För de värmande orden i lördags och att du tröstar mig.
Robban. Att ett litet snack och ett hjärta på msn kan lätta en ledsen flicka. Du är kanon.
Brorsan. Du är så värd allt bra som händer dig och du är VIKtig för mig.

Mamma och Pappa. Siv. Sara. Mumma. Erik. Johan.

Låt oss ta nya tag och se vart det här kan bära...