9 timmar

Jag blev väckt av jobbet för att Dojjan har blivit sjuk, det var bara att hoppa upp ur bingen och svischa iväg i regnet.

Jag tränade med u-laget igår, kändes skönt att komma igång men jag vet att det är andra takter som väntar. Emma O ringde när jag var på G hem, har inte snackat med henne på HUR länge som helst så hon hänge på hem ett tag. Vi satt och surrade och försökte uppdatera varandra om vad som har hänt sen sist, och det är ju en hel del!

Har sovit dåligt inatt så väckningen blev ju inte vältajmad men vad gör man? 9 timmars arbetsdag blir ju lite mer på kontot...

Jobbsökningen är i full gång, behöver lite solsken på den igenmulna himlen.
Handbollen är väl igång nu också, ska mycket till för att spela i a-laget känns det som.
Tankarna börjar mala igen, det känns inte alls bra.
Vännerna finns där, men jag är alltför sällan med dem.

Mina stjärnor på natthimlen
Danielle, utan alla våra samtal vet jag inte vart jag skulle vara idag. Mer dater åt oss bara, sen är jag nöjd.
Emil, vi har kommit varandra så mycket närmare och jag saknar honom alltmer. Jag vet att han finns där.
Mamma och pappa, de tar hand om sin lilla dotter och hjälper mig på alla möjliga sätt. Oro=kärlek
Mikaela, ovärdelig när man har en dag på botten, eller när man vill ha någon att skratta med.



"Jag behöver en medicin för jag är så slö. Jag orkar inte äta mat och inte bli kär. Jag har en jättefin tjej, ung är hon också. 60 år gammal bara. Men jag orkar inte bli kär. Jag pussas aldrig. Nu går jag."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0