platt fall

Så, efter en natts sömn och bearbetande av tankar så är jag på fötter igen. Ibland krävs det inte speciellt mycket för att vända. Jag ska inte låtsas som att allt är frid och fröjd, jordgubbar och sommaräng men min mamma fick mig att tänka på alla ljuspunkter jag har.

Varför kom ihopklappningen igår?
En gnagande konstig magkänsla, som bara hade behövt bekräftats vara fel. Jag gjorde något försök men lyckades inte nämnvärt.
Inte världens bästa träning, men det är ju sådant man kan släppa efter ett tag.
Tankar kring handbollen, inte bara upplyftande men också mycket positivt som gör att jag blir förbannad på mig själv när det inte funkar så som det kan göra.
Mammas brev från sjukhuset, det gör mig alltid orolig. Hemska minnen och deprimerande farhågor.

Därav att jag önskade allt åt helvete igår, det kan tyckas överdrivet men jag är lite utav en humörsmänniska sådär och skriver det jag känner för ögonblicket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0