när tar det slut?

Fredagskvällen blev en lugn och tillfälligt bitter historia, som dock visade sig nyttig. Jag fick en hel del plugg undansparkat och chansen att roa mig själv. Ja, jag tittade såklart på TV.
Lördag och match igen, borta mot Torshälla. Nja, vi vann med en boll och det var riktigt skönt. Gick bra i försvar, det var helt otroligt att jag klarade mig utan en utvisning.
Dannie visade upp en fin brasse, smärta säger jag!
Myskväll med Mickan hade jag tänkt mig, men det blev "partillställning" hemma hos Erica med gött och fruktsoda, "Med andra ord", Twister och poker. David och jag slängde käft, men han imponerade stort på mig under Twister. Jag har aldrig sett någon så smidig, så "gammal", i jeans.
Sömn hos Mickan.
Middag hos familjen Axelsson och sedan samling till match, min 3e på 4 dagar.
Den började väl okej, gick bra i försvar och gjorde ett KONTRINGSMÅL. Gjorde en riktigt ful grej i försvar och var på väg mot bänken innan domarn hann sätta pipan till läpparna.
Strax därefter tänkte jag briljera med ett 9meters-genombrottsmål. Med icke! Jag, som aldrig har ordentlig höjd på mina hopp, kom upp som Lilleskutt men landade tyvärr rakt på rumpan. Nog för att den ska trilskas och vara stor när man ska köpa byxor, men nu tillhandahöll den inte med någon stötdämpning.

Så nu, ja, sitter jag här med bruten rumpa (det är inte fastställt med röntgen ännu, men den känns bruten) och undrar om det är dags att slänga upp handbollsskorna på hyllan och börja meka med bilar eller någonting annat nyttigt...
Såsom katten har 9 liv, borde tamigfan min skadekvot vara uppfylld och överfylld vid det här laget!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0