Ny vecka
Förra veckans schema avklarat och nu ett nytt...
Fystestet med Sara var en rolig tillställning på många sätt, fast jag fick se sanningen i vitögat då jag inser att det var längesen jag var i fysisk toppform.
Studiesnack med Liselotte blev ett bra snack, är väldigt nöjd!
Bowlingen på fredagskvällen gick väl sådär, jag gjorde några strikes med bara 2 när det var min tur. Därför (nämner inga namn men, KRISTOFFER) kan du inte ta åt dig äran för segern! Jag och Sara fick också reda på att man ska vara 20 år för att få dricka upp en hel cider på Strike, om man är 18 får man bara dricka halva.
Efter det blev det kortspel och en uddakortsvinst för tjejerna!
Lördag och en väldigt passiv dag, Kent och Eva kom på middag och jag tog mig senare till Kristoffer där vi roade oss med melodifestivalen, titanic, grabben i graven brevid och en storvinst i kort (för mig och Toffe i kotten och för mig som blev president 8/8 ggr). Klockan tickade på till tidiga morgonen och sedan var det dags för hemfärd.
Släktmiddag i pålsboda med farmor och alla i den uttänjda familjen Axelsson + hundar och respektive. Kusin Saras kille Stefan (som är en vandrande muskel) ska lära mig slåss! I träningssyfte såklart, och detta ska ske i skräckens hus... Hur ska det gå?
Handboll och idrottshuset... Hann se 4 minuter av b-lagsmatchen där ösk-töserna gav kumlaborna en knäpp på näsan.
Sedan, Matchen med stort M. Nej, inte IFK matchen... utan Norrköping!
De grönklädda jättarna som pratar fult och höll på att slå oss blodiga när vi gästade östergötland. Denna gång satt jag på läktaren med min brutna rumpa med sällskap av Tuttas som var hemma på besök, Anel, Fricken, Hanna och Jossan.
Och vilken match tjejerna gör! En köttmur i försvar som skulle gjort självaste mamma Scan stolt, läckra orm-anfall och ja, Frida går nog på vatten.
Min kära vän Danielle fick mig att börja gråta, självklart tillsammans med de andra tjejernas grymma insatser.
Handbollen ja... Vad kommer det bli av den?
Jag vill inte spela martyr men, som det känns nu kommer jag inte överleva den sporten som är bland det roligaste jag vet. Jag kommer sluta som en manetliknande kroppsmassa utan ett helt ben i kroppen.
Så! Nu har jag gnällt lite på skadeläget men man måste ju faktiskt få vara bitter när man drar på sig skada efter skada.
Efter operationen av knät, tillbaka en träning och på träning #2 så stukar jag foten illa. När väl det är över så hinner jag spela några matcher och sedan bryter jag rumpan. Det känns så ovärt. Jag ser inte mig själv som vek, men det kanske är just det jag är.
I veckan är det också den otroligt roliga dagen, alla hjärtans dag.
Alla stjärtans dag skulle jag säga om Anna G var hemma i Sweden men nu är hon i USA och lever RÖVare.
Fystestet med Sara var en rolig tillställning på många sätt, fast jag fick se sanningen i vitögat då jag inser att det var längesen jag var i fysisk toppform.
Studiesnack med Liselotte blev ett bra snack, är väldigt nöjd!
Bowlingen på fredagskvällen gick väl sådär, jag gjorde några strikes med bara 2 när det var min tur. Därför (nämner inga namn men, KRISTOFFER) kan du inte ta åt dig äran för segern! Jag och Sara fick också reda på att man ska vara 20 år för att få dricka upp en hel cider på Strike, om man är 18 får man bara dricka halva.
Efter det blev det kortspel och en uddakortsvinst för tjejerna!
Lördag och en väldigt passiv dag, Kent och Eva kom på middag och jag tog mig senare till Kristoffer där vi roade oss med melodifestivalen, titanic, grabben i graven brevid och en storvinst i kort (för mig och Toffe i kotten och för mig som blev president 8/8 ggr). Klockan tickade på till tidiga morgonen och sedan var det dags för hemfärd.
Släktmiddag i pålsboda med farmor och alla i den uttänjda familjen Axelsson + hundar och respektive. Kusin Saras kille Stefan (som är en vandrande muskel) ska lära mig slåss! I träningssyfte såklart, och detta ska ske i skräckens hus... Hur ska det gå?
Handboll och idrottshuset... Hann se 4 minuter av b-lagsmatchen där ösk-töserna gav kumlaborna en knäpp på näsan.
Sedan, Matchen med stort M. Nej, inte IFK matchen... utan Norrköping!
De grönklädda jättarna som pratar fult och höll på att slå oss blodiga när vi gästade östergötland. Denna gång satt jag på läktaren med min brutna rumpa med sällskap av Tuttas som var hemma på besök, Anel, Fricken, Hanna och Jossan.
Och vilken match tjejerna gör! En köttmur i försvar som skulle gjort självaste mamma Scan stolt, läckra orm-anfall och ja, Frida går nog på vatten.
Min kära vän Danielle fick mig att börja gråta, självklart tillsammans med de andra tjejernas grymma insatser.
Handbollen ja... Vad kommer det bli av den?
Jag vill inte spela martyr men, som det känns nu kommer jag inte överleva den sporten som är bland det roligaste jag vet. Jag kommer sluta som en manetliknande kroppsmassa utan ett helt ben i kroppen.
Så! Nu har jag gnällt lite på skadeläget men man måste ju faktiskt få vara bitter när man drar på sig skada efter skada.
Efter operationen av knät, tillbaka en träning och på träning #2 så stukar jag foten illa. När väl det är över så hinner jag spela några matcher och sedan bryter jag rumpan. Det känns så ovärt. Jag ser inte mig själv som vek, men det kanske är just det jag är.
I veckan är det också den otroligt roliga dagen, alla hjärtans dag.
Alla stjärtans dag skulle jag säga om Anna G var hemma i Sweden men nu är hon i USA och lever RÖVare.
Kommentarer
Trackback
