a n n a x

Jag har haft en sån där dag, en dag man absolut inte vill vara ensam men ändå inte prata med någon om något speciellt. En dag som verkligen inte går till historien som en av de bästa.
Jag ringde till min bästa vän, vi sa inte mycket men jag vet att hon finns där för mig - jämt. Bara det fick det att ljusna litegrann och jag försökte ta tag i lite saker. Men idag ville sig inte mycket, jag själv ville ingenting men att allting skulle bli bättre. Vem är jag att hoppas på en förbättring när jag inte gör någonting för det?

Mikaela kom och drog upp mig. Hon sa saker som inte bara gick in och ut igen - utan det stannade kvar. Hon är verkligen en pärla.

Vi kollade på Sex and the city, självklart började man fundera. Har jag en Mr Big? Och vad jag kom fram till är att, min Mr Big är jag själv. Det är jag själv som krossar mig själv till tårar, det är jag själv som gör mig lycklig och att jag mår bra. Självklart inte bara jag själv, men det är nog jag som är min egen Mr Big. Hur sorgligt är det?


Jag vill ha det som i den där drömmen...
hand i hand på en sandstrand, le det där leendet och bara vara lycklig.