Citronsagan

Jag drar mig till minnes, Mellringeskolan och åk 8, bildsalen. Vi fick i uppgift att rita och skriva en barnbok och min handlade inte helt otippat om en bitter citron och en söt sockerbit. Vem är jag då i denna verklighetsbaserade saga? Ja, eftersom att jag för en tid sen fick höra av okänd gubbe på gymmet att jag "är för mätt för att vara söt" så är jag väl antagligen citronen i sammanhanget.

Igår var verkligen inte min dag. Sov inte bra, segade mig med pluggandet. Mickan piggade upp mig en stund men sedan var jag åter nere på botten igen. Det var matchdags och jag kände bara för ett par ronder i boxningsringen. Men vi vann en skön seger, Mickan var kingeliking i mål, Dannie fick slänga av några tyngder från sina axlar och gå ut som stolt segrare från helveteshallen. Jag däremot, var inte bra. I i försvar, inte i anfall och som jag örstod det var jag inte speciellt bra i omklädningsrummet och eftersnacket heller.

Vill inte ha dåligt samvete men som ett brev på posten säger han med hundögonen att jag ska ställa upp. Jag ställer ju alltid upp. Nu, en enstaka gång ska man iväg på något kul som inte (egentligen) skulle ha någon som helst inverkan på handbollen. Skitsamma, nu får det bära eller brista.
Handbollen är ju en del av mitt liv, inte hela mitt liv.

Historieplugg tillsammans med ängeln Mikaela, sista inlämningen 23.20. YES!
Pappa kom hem inatt. Han luktade Irland och jag hade faktiskt saknat honom.

Återigen match ikväll, återstår att se om jag kommer få spela efter gårdagen... Hoppas på det eftersom min trogna supporterskara från Arboga kommer och hejar. ÖSK - ErPing... hur ska det sluta?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0