a n n a x

Fredagen var som bekant dagen för matchen mot Huddinge. En dålig match med en skön seger.
Lördag började med en äckligt tidig morgon på ICA cityhallen, med uppstigning 05.25.
Jag sov mig igenom större delen av morgonen och förmiddagen, varpå jag fick samtalet av Pinnen att jag skulle spela på söndagen. = ingen efterlängtad utgång.
Jag genomförde en mindre lyckad pyamasprotest, den fyllde ingen funktion eftersom ingen var hemma.
Jag skulle då tillbringa kvällen med Frida och hennes Johan framför melodifestivalen, men Frida sjukskrev sig med rosslig stämma och ond hals.
Jag funderade då på att sätta på mig kanintofflor och sjunga högt precis som en viss Bridget Jones. Men, Mickan min Mickan räddade mig ur min misär och tog med mig på en magisk afton tillsammans med mamma och mormor Mickan. Melodifestivalen var väl inte alls den dödens grupp som det sades, men Bentzing var skön! "Jag kan va' bättre än bra", det var väl det som satte sig mest.
Mickans mormor bjöd på roliga kommentarer och Björn Gustavsson förstärkte åter sin plats som en av mina hjärtegossar. "Var får jag allt ifrån? Glöggen!" Han ringde på kvällen, jag var rätt bitter. Men jag antar att jag inte ska vara så tjurskallig, eller nåt.
Sovmorgon hos Mickan utvecklades till stressmorgon med skivbränning, packning, iordning-görning och upphämtning varpå vi hämtade upp alla de som skulle med till Västerås.
Skivan gjorde i mina ögon (öron) succé! IVH vann mot Lindeskolan och lämnade vårat öde om kval i våra egna händer. En sväng på staden och mat på Vivaldi samt en liten snabbtitt i The Store (en galet färgad top), MQ och Gina Tricot där vi hittade de utlimata Kos-tröjorna. Anna, inte bara X utan XS! wööw.
Nästan äckligt mätta kollade vi en stund på hockey där Hanna och Erika fick se Färjestad göra narr av Västerås. Match mot Irsta.
Piss 1a halvlek av undertecknad, svimfärdig och uäh. Fick mig en ovän för livet i det grönklädda laget. 2a halvlek = upphämtning. Jag och Emma gjorde inte de utlovade 7 målen var, det fick bli 5 var. (Varav ett med vänster) och återigen fick jag vikariera på 9meter och gjorde denna gången inte bort mig lika mycket som sist.

Efter samtalet så låg jag vaken länge. Jag kunde verkligen inte sova och funderade mig blå på hur detta skulle kunna ordnas på bästa sätt. Det känns piss när det inte finns en självklar lösning på ett för mig väldigt viktigt problem.