tankar
Initiativ
Vems fel är det att vissa aldrig tar initiativ? Varför är det alltid någon i en relation eller ett sällskap som kommer med idéer, tar tag i att ordna, organisera och genomföra? Någon hänger alltid på, medvetet eller omedvetet?
Diskussionen kom upp i bilen på väg från Linköping och på ett sätt som jag aldrig har tänkt på. Om man själv är rätt organiserad så hamnar man ibland i vissa sällskap där man är den som får göra allt, och kanske inte har speciellt mycket emot det heller. Men samma person kan i andra sällskap bli den som faller tillbaka och blir liteoföretagsam. Varför?
Någon måste ju alltid vara ledaren, men denne kan ibland vara irriterad på att andra inte tar för sig eller gör saker som behöver göras. Jag har aldrig tänkt på att det kan vara dennes fel, att personen i fråga kanske tar för sig så mycket att de andra faller in bakom bara. Automatiskt. Om det skulle behövas göras så skulle säkert andra också kunna genomföra det lika bra. Släppa fram varandra och göra det man är bäst på, men samtidigt låta andra försöka...
ordval
Jag kom att tänka på det när jag och min pappa hade en liten diskussion, hur han väljer orden för de saker som han misstycker med.
Jag ligger och "svaglar" cola, medan han "tar"/"dricker" en öl.
Jag "mular" chips, medan han "äter" några chokladbitar.
Jag säger inte att mängden kanske inte skiljer sig, men ändå skiljer sig ordvalen ännu mer. Det trycker verkligen ner och är ett negativt budskap dolt i meningen. Lite roligt när man tänker efter, hur man lägger in sina värderingar i det man säger.
Vems fel är det att vissa aldrig tar initiativ? Varför är det alltid någon i en relation eller ett sällskap som kommer med idéer, tar tag i att ordna, organisera och genomföra? Någon hänger alltid på, medvetet eller omedvetet?
Diskussionen kom upp i bilen på väg från Linköping och på ett sätt som jag aldrig har tänkt på. Om man själv är rätt organiserad så hamnar man ibland i vissa sällskap där man är den som får göra allt, och kanske inte har speciellt mycket emot det heller. Men samma person kan i andra sällskap bli den som faller tillbaka och blir liteoföretagsam. Varför?
Någon måste ju alltid vara ledaren, men denne kan ibland vara irriterad på att andra inte tar för sig eller gör saker som behöver göras. Jag har aldrig tänkt på att det kan vara dennes fel, att personen i fråga kanske tar för sig så mycket att de andra faller in bakom bara. Automatiskt. Om det skulle behövas göras så skulle säkert andra också kunna genomföra det lika bra. Släppa fram varandra och göra det man är bäst på, men samtidigt låta andra försöka...
ordval
Jag kom att tänka på det när jag och min pappa hade en liten diskussion, hur han väljer orden för de saker som han misstycker med.
Jag ligger och "svaglar" cola, medan han "tar"/"dricker" en öl.
Jag "mular" chips, medan han "äter" några chokladbitar.
Jag säger inte att mängden kanske inte skiljer sig, men ändå skiljer sig ordvalen ännu mer. Det trycker verkligen ner och är ett negativt budskap dolt i meningen. Lite roligt när man tänker efter, hur man lägger in sina värderingar i det man säger.
Kommentarer
Trackback
