a n n a x

Jag har inte riktigt kännt såhär någon gång förut. Jag mår så dåligt, och jag har bara mig själv att skylla. Jag skäms så över att göra min nära och kära besvikna. Jag känner mig inte värd skiten under deras skor. Hur fan ska jag kunna komma tillbaka från det här?

Jag vet vad jag kan och ska göra, men frågan är vad det kommer kräva, tjäna till och göra för skillnad.

Nu är jag sjuk och har inte många fler alternativ än att stanna hemma, men sen då? Jag vill inte träffa folk, jag vill inte åka upp på stan. Jag vill inte ens åka upp till ICA och handla.
Jag har tappat mitt ansikte och spolar ner det i toaletten. Jag har t o m dragit mig för att ringa mina vänner, hur långt har det gått då?

Jag började gråta efter att ha pratat med Dannie, jag bröt ihop efter att ha pratat med Emil. Jag kan knappt krama mina föräldrar för jag känner mig inte värd det.

Man lägger allt i en ryggsäck för att lära av sina tidigare erfarenheter och misstag, men vad händer nör ryggsäcken blir så tung att det drar en tillbaka?

Bryta ihop och gå vidare... eller hur?