Inte okej
Igår när jag cyklade hem från idrottshuset efter att ha tittat på en träning (ja, det suger att inte träna själv) så såg jag en man i slitna kläder som stod ensam i mörkret och kollade in i ostbutikens skyltfönster. Jag började nästan gråta, vad fan är det?
Jag småsnyftade hela vägen hem och jag vet egentligen inte varför. Jag vill ju spela handboll, jag älskar att spela och jag tycker om laget. Men ändå kände jag något konstigt igår, som att jag inte kommer spela speciellt länge till. Jag känner mig lite bortkommen och vilse. Kampviljan, glöden och allt finns ju där, åtminstonde trodde jag det... Något är inte rätt. Mycket har ändrats sen förra året, har även personerna ändrats? Det känns lite så...
Mickan fick jobbet på eniro 118118, stort GRATTIS!
Om jag känner mig lite piggare blir det nog mys hemma hos Dannie ikväll, vore härligt :)
Jag småsnyftade hela vägen hem och jag vet egentligen inte varför. Jag vill ju spela handboll, jag älskar att spela och jag tycker om laget. Men ändå kände jag något konstigt igår, som att jag inte kommer spela speciellt länge till. Jag känner mig lite bortkommen och vilse. Kampviljan, glöden och allt finns ju där, åtminstonde trodde jag det... Något är inte rätt. Mycket har ändrats sen förra året, har även personerna ändrats? Det känns lite så...
Mickan fick jobbet på eniro 118118, stort GRATTIS!
Om jag känner mig lite piggare blir det nog mys hemma hos Dannie ikväll, vore härligt :)
Kommentarer
Trackback
