2 weeks, 2 days...
Så länge sen var det som jag gjorde ett framträdande på bloggen och följderna har blivit skrämmande. Folk blir oroliga, går upp i limningen och sover dåligt. Vem är jag att orsaka en sådan landskris?
Orskakerna är en del, för det första bristen på tid då jag jobbat på skola och dagis ute i glanshammar, dagarna fylls sedan i med träning och sen är fröken Axelsson för trött för att redogöra för dagens strapatser. Ännu en orsak kan ju vara att när andan har fallit på att skriva av sig för allmänn åskådning så har datorn havererat.
Nu är jag dock tillbaka och, chocker, inte mycket har egentligen hänt... - skulle man kunna säga vid en första återblick, men så mycket som har kommit upp på tapeten!
Jag fick mig en ordentlig chock och en känslomässigt konstigt laddad resa tillbaka i tiden när Lian föll ihop under en hockeymatch. Nu kan jag med lättat hjärta säga att han mår bra efter omständigheterna och kan också gå tillbaka till den sköna donnan jag är i sällskapet efter att ha känt mig som en mamma/fruga/syrra med panik. Många tankar till hans familj.
Lite roligheter som närmar sig. Jag fick en smärre chock när Dannie skickade sms angående Irde, först iddi-förklarade jag henne eftersom att det är MINST en månad kvar... Tänkte jag, ja! Vi åker ju förfan SNART! 26 december (snudd på 25e faktiskt eftersom vi ska åka okristligt tidigt) drar vi iväg, ett sällskap på 14 personer. Dettsa sällskap inkluderar mig själv, Dannie, Dojjan, Frida, Mickan, Måns, Albin, Patte, Mackan, Jolle, Frerra, Henke, Robin och David. Har vi koll eller har vi koll, MMMM vi har koll!
Ett par matcher kan man kalla avspelade sedan sist också, Hellton och igår Skånela. Serien är idag en fröjd att skåda då vi leder, med en match mer spelad men ändå.
Det finns mycket mycket mer, och ja det kommer för att törsta er brist på bloggande från min sida.
Peace out folket!
Ikväll ska jag sparka smalbenen av tränarna då den prestigefyllda fotbollsmatchen mot ledarlaget äger rum.
