Ett rop...

Ja, det är väl just det. Men ett rop på hjälp?
Nja, så långt vill jag inte gå att jag kallar det det.


Jag får PANIK! Kan det inte bara komma ett "breaking moment" och sopa bort det här...



och samtidigt sitter jag här och tänker "är det jag?"
ibland är psyket svagare än överkokta nudlar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0