Årets första cookie
Måndagen avklarades utan större rubriker, ännu en idiot som satte sig brevid mig på bussen och sjöng. Träning och jag vet inte riktigt vad jag ska säga, bra var det väl inte. Men lite skratt är alltid kul, visst Dojj? "Jag tyckte du gjorde förra träning jättebra, men idag du spela som en kråke" Nya meriter av min "BFF" som lyckades ha knät ivägen när jag skulle förbi och skjuta, ingenting dumt eller så, bara olyckligt. (Jag gjorde mål kan jag väl tillägga) Direkt efter blev det blått, svullet och bubbligt, årets första lårkaka.
Körde hem och förutom två KS så gick det riktigt bra, börjar kanske få koll på det där nu. Kollade handbollens 2a halvlek när jag kom hem, som pappa hade spelat in och jag blev grymt imponerad. Målvakten framförallt men också viljan hos de blå-gula gossarna. Jag ska ge mig fan på att lära mig knorra också.
Vaknade idag med ett stort, fint blåmärke som är stenhårt och ömt som satan. Cyklade iväg till bussen och fick åka hela vägen till sjukhuset eftersom både Kajsa och Pinnen ligger hemma. Väl på jobbet efter några timmar så känner jag hur jag säckar ihop mer och mer, känner mig varm och konstig och Rolle konstaterar att jag har feber. Så nu väntar jag på att 13.15 bussen ska åka hem till Örebro så jag kan få någon rätsida på det här. Jag tänker inte vara sjuk, jag ska ju spela på torsdag. Eller ja, värma upp och hoppas på det bästa.
Mamma ringde med glada nyheter på måndagen. Jag blev så lättad att jag grät. Nu kan man lägga den oroskänslan åt sidan och bara glädjas med min mor som mår bra.
