En påminnelse

Att livet kan vara såhär nyckfullt och fullständigt okontrollerbart...

Alla mina tankar finns hos Mallan och hennes familj. Det finns ingenting jag inte skulle göra för att hjälpa henne nu.
Mallan, som allt som oftast har ett leende på läpparna och de där stora rådjursögonen, hon ska inte vara ledsen. Trots att vi inte är de tajtaste vännerna så har hon en plats i mitt hjärta och har många gånger fått mig att lysa upp.

Nu finns jag här för henne, vad det än kan tänkas vara hon behöver.




Jag är arg! Vem fan bestämmer egentligen? Man kan ingenting göra och hoppas på att allt ska gå vägen ändå. Det är sugpung på hög nivå och man kan inte göra någonting åt det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0