Jodåsåatt

Roligare blir det inte... eller? Jo, tackafan för att det blir - annars vet jag inte.

Gårdagen blev i alla fall bra, trots en dålig start. Visitade Martin och Emelie på deras studentdag, tränade, åt med mor och far, hämtade upp Joel och åkte hem till Lina. Det var riktigt trevligt tills det urartade som Joel sa till en "gymnasiefest" när 20 pers trillade in, däribland Johan som en glad överraskning. Som på beställning kom ju en granne och likabra var väl det, vi gick till Strömpis där Pettson höll hus och stötte på massa gamla klasskompisar, andra kändisar och Emelie, en vän från Jönköping som jag inte sett på 3 år. Jag och Joel gick för att plocka upp Martin, men då slog alkoholen till på Herr J så vi gick en uppfriskande promenad till väster och satte oss på balkongen. Martin och tjej (namn okänt, eller snarare bortglömt) gjorde oss sällskap och vi såg gryningen komma över Örebro stad. Skulle ha somnat till Mamma Mia men hann inte se mycket mer än förtexten innan ögonen slogs ihop. En mysdag med två trötta killar och jag var lite rastlös och förstörde deras bakfylla med att vara pigg och pratglad.
Åkte hem i spöregnet för att hinna fånga Mickan hemma, följde med henne hem och "hjälpte" till med packningen. Fattar inte hur snabbt tiden går, hon åker till Irland på måndag och jag har väl inte riktigt hunnit med i svängarna, eller säga hejdå på propert sätt. Men det finns ju alltid söndag att leta luckor på.

Min kväll då? Nationaldag, Sverige-Danmark, "sommarens officiella start"...
 - Framför tv'n med en matlåda, en flaska vatten och oskalade jordnötter - så firar jag.

Jääääkligt busy tjej alltså.




Gårdagens:

En kille kommer fram till mig och Pettson:
- Asså, var finns alla stockholmare?
Varpå vi svarar med överdriven stockholmska:
- Jamen, vi henger ju her. (hur man nu ska skriva)

Svårt att skriva och återberätta på bästa sätt, men han ville jämföra krogen i stockholm och örebro, veta vad vi gjorde där och Pettson ljög ihop att hon bodde i Skrapan och pluggade till ingenjör på KTH. Killen blev grymt imponerad. Jag sa förövrigt att jag bodde på Lidingö och var därför dryg nog att lämna samtalet där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0