a n n a x

Idag är ingen bra dag...

Jag vaknade 05.30 av att jag hade så jävla ont, första gången på länge jag vaknar så tidigt av ont. Jag var så fruktansvärt trött igår, både mentalt och fysiskt, och det hängde kvar idag.

Jag och Boss tog det lugnt på förmiddagen efter att han och mormor hade varit ute och gått, vilodag från squatsen idag och bara 2 dagar kvar nu! 240 st imorgon och 250 st på torsdag, och jag kan väl ganska lugnt gå ut med att jag har vunnit över pappa! Men han fortsätter, säger han i alla fall.... och försöker även fast han missar någon dag och gör dubbelt, säger han....

Men jag väntar med att berömma mig själv för mycket, det får bli på torsdag! Men jag är stolt över mig själv att jag har genomfört detta, mitt i detta helvete och oavsett hur jag har mått. Och jag är inte speciellt stolt över mycket som gäller mig själv för tillfället, så det är värt mycket.

 

Jag känner att jag både igår och idag dränerats snabbare än vanligt på energi, jag vet inte om det är att jag försöker hålla humöret uppe mer när jag är här, och hos farmor som jag gjorde ett snabbesök hos idag också, eller om det är att jag får mycket fler intryck och går lite mer på tå än jag skulle göra hemma.

Det kan också vara samtalen jag har haft, främst med farmor, som tagit hårdare på mig. Hon har berättat lite mer om sig själv och hennes uppväxt och sånt, och jag var nog inte beredd på hur det skulle påverka mig. Jag känner både djup medkänsla och så vill jag slå ur kärringen att hon har varit dum i sina dagar, vem fan har inte varit det och jag tror knappast att hon har gjort någon illa med flit. Även om hon nu på äldre dagar är ungefär lika smidig som en elefant på rullskridskor i en glasbutik, så är hon sällan illvillig utan mer väldigt rak och kanske inte så P K.

Som jag älskar den kvinnan! Och som jag blir irriterad på henne. Som jag skrattar åt henne! Och som jag svär åt henne. Jag hoppas att hon känner mer kärlek än något annat från mitt håll, även om jag sällan känner att jag räcker till eller gör tillräckligt. Brorsan har tagit pedistalen där också, som alltid är så snäll och ringer en gång i veckan typ. Jäkla fjäsk (sagt med den mest drypande ironin).

 

Jag och mormor pratade sedan ganska öppenhjärtligt över eftermiddagskaffet, och det känns skönt att ha pratat öppet med henne samtidigt som det gör mig så jävla ont att se den underbara kvinnans ögon tåras när hon hör sitt barnbarn säga att hon är rädd för att inte orka fortsätta. Att tro att den enda utvägen är att inte leva mer.

Jag känner mig som den största arselidioten som finns, som skadar och oroar min underbara mormor så, samtidigt som jag lättar lite då jag känner att jag har kunnat vara ärlig med ytterligare en människa som står mig närmast. 

Mina jävla dubbelsidor är jag så gruvligt less på nu. 

Jag och farmor pratade (gnatade) om dåligt samvete idag, och jag sa att vissa saker som jag har dåligt samvete över skulle jag inte vilja vara utan, för då skulle jag inte vara den personen som jag vill vara.

Exempel: Jag har dåligt samvete över Boss, att jag inte tränar tillräckligt eller orkar leka eller gå ut med honom så mycket som jag skulle vilja. Och det dåliga samvetet gör att jag mår dåligt, MEN jag skulle inte vilja inte ha dåligt samvete över det för då skulle jag tycka att jag inte borde ha någon hund som tyckte att man gjorde tillräckligt såsom det är nu.

 

Och dåligt samvete har jag så det sprutar ur öronen, över både saker som jag "vill" ha dåligt samvete över och en hel jävla massa som jag inte borde ha dåligt samvete över men som är svårt att trycka in i skallen att jag inte hade kunnat ändra på.

 

Nu fick jag ut litegrann genom fingertopparna och tangentbordet, hoppas att det kan stilla mitt sinne litegrann ikväll. 

 

P O!