a n n a x

Jag blev väckt runt 8 imorse, varför vet jag inte ens. Men sedan kom de med både mediciner och för att ta blodtryck. Jag har, återigen, sovit halvbra. Inte alls under första delen av natten och sedan efter kolijoks och byte av ispåse så sover jag hyfsat från kl. 3 typ till runt 6-tiden. Det känns nästan som att det går troll i det där nu...

 

Jag lade mig tillrätta eftersom jag ändå inte kan äta frukost här, och började kolla på Sagan om Ringen. Den får mig alltid att tänka på pappa, eftersom att vi älskar de filmerna.

Det blev inte hela filmen utan jag tog mig i kragen och gjorde först dagens squats (100st!!! !!! !!!!) och tog mig sedan för med uppgiften att duscha och tvätta håret. Det tog mig även denna gång dryga timmen, p g a att jag inte längre kan röra mig ens så begränsat som tidigare - det känns så sorgligt att bara helt plötsligt vara tillbaka för 4 år sedan rörlighets- och smärtmässigt.

Sedan hängde jag lite i korridoren med en av mina nya favoriter bland patienterna, han är jättego men har gjort så mycket sjukt, så mycket skada och så mycket farligt. Men vilka jäkla historier han drar sen! Jag hoppas verkligen att han håller sig på rätt bana sen, han kan nog ge tillbaka mycket till världen. Vill jag hoppas och tro iaf!

 

Lunchen idag blev tacosallad, riktigt gott faktiskt! Salladstallrikarna rekommenderar jag varmt för de som är eller blir inlagda. Däremot får man då automatiskt inlagd päronhalva med grädde, vilket inte är någon favorit. Men jag blev manad att smaka, och plötsigt kommer en skötare fram med en tallrik kladdkaka och en med äppelpaj, now we're talkin'! Jag fick dock hugga killen i handen en gång för att han tallade på min del av kladdkakan. ANNA DOESN'T SHARE FOOD!

 

Jag gick tillbaka till rummet, där jag har hängt större delen av dagen eftersom det finns en väldigt olustig patient här nu igen. Det känns hemskt att säga, men lika hemskt att känna att man vill ha ryggen fri i korridoren och rycker till när någon drar i handtaget på dörren till mitt rum. Jag hör inte hemma här, det bara är så. Man kan inte blanda ihop såhär, när man vet att man mår sitt allra sämsta och är svagare än någonsin så ska man ställas inför att vara rädd och orolig över vad som kan hända när man egentligen ska helas. Jag står tvärfast vid det! Man ska inte blanda missbrukare med beroende som läkarvården har satt i skiten. PUNKT!

 

Blev sedan inkallad till läkaren och fick det monumentalt bradiga beskedet att jag får åka hem på permission i helgen! YAAAAAY! Det känns så himla skönt, och jag gick därifrån med lättare steg än innan. 

Även om jag säkert inte kommer att orka så mycket, och vara liggande med mina ispåsar en hel del, så ska jag ändå få krama om vem jag vill, ligga i en riktig säng, kunna hänga i en skön ssoffa utan att behöva ha koll på dörren och kunna få äta min älskade mammas mat! Det ska verkligen bli så oerhört skönt att slippa "fångdräkten" också! Och att behöva be om att någon ska låsa upp, att någon ska hämta något för att du själv inte kommer åt dina egna saker.

Sedan kom pappsen på besök med lite medskick från mamma, en påse ljusa kolor (som jag har suktat efter sånda!) och mitellan - ett bitterljuvt återseende. Vi tog en skön liten promenad längs med ån, och njöt av det riktigt varma vädret.

 

Tiden efter spenderade jag med att gå igenom och rensa bland gamla bilder innan det var dags för middag, och sedan en stund i tv-rummet ihop med den äldre herren som är så omtänksam och så väldigt pratsam mitt i mina favoritprogram. Men han satt ändå snällt och tittade på Real housewives of Beverly Hills med mig.

När jag kom tillbaka till mitt rum så var det en stor pöl under fönstret, det regnade ju jävlar i mig tidigare. En stormig fredagskväll, minst sagt.

Jag ska plocka ihop det som kan plockas ihop, och sedan kanske se vad grabbarna i rummet bredvid har för sig en fredagskväll på avdelningen eller så kanske jag helt enkelt ska fortsätta trycka härinne med tanke på hur det låter ute i korridoren för tillfället. Blir kanske inte så lätt att sova inatt heller, om det här ska fortsätta...

 

P O!