a n n a x

Den som hade gett mig den kära farbror Melkers ord: "Denna dagen, ett liv" idag hade jag önskat livet ur själv.

Jag vaknade med feberont i kroppen (exkl höger axel som inte går att beskriva med ord just nu) och huvudet, hade ändå kunnat sova några timmar efter att jag fick lugnande en gång under natten. Jag ringde och bad om alvedon och en ny ispåse (som är de stora hjältarna hittills) och kunde efter lite om och men somna om en stund till.

 

Så bestämd som jag en gång var så tryckte jag tillbaka sjuka Anna när jag gjorde dagens squats (det får ett eget litet stycke senare) även om de varken var vackra eller alla i en följd som de brukar vara.

Jag bestämde mig för att vänta med dagens stora mission; att duscha till efter lunch, som är kl 12 på det här bygget.

Semiuppvärmda pannkakor och kladdkaka på lördagsmenyn, yummie yummie in my tummy?

Jag fick även byta säng idag efter att jag blivit halvt blåslagen av min madrass tidigare natt, det är ju ganska förklarligt att madrasserna inte håller sig så bekväma när man är liggande stor del av dygnet och dessutom inte kan byta sida att ligga på.

Jag tog sedan tag i projektet dusch.

En av de bästa skötarna jobbar idag, även om jag inte alltid förstår vad han säger så är han alltid så vänlig och får mig att inte känna som att jag stör när det är något. Han lät mig hämta hela påsen med duschgrejer, istället för att jag egentligen skulle ha fått allt upphällt i små burkar som reglerna säger. Bara där, en vinst!

Jag blev andfådd av att duscha, torka mig och smörja in mig, halvbra status på orken.

 

När jag hade vilat en stund kom de och sa att det skulle bli lördagsmys på avdelningen med chips och sånt som de köper in av all pant som kommer in från avdelningen, jäkligt bra initiativ, men jag orkade inte med det idag. Jag blev senare väckt av att jag hade besök av av pappa som kom med ett par tofflor till mig, guld värt, både besöket och tofflorna!

Det gör dock ont att få stå några meter ifrån min egen pappa men inte få röra vid honom. Jag tror aldrig att jag har velat krama honom så mycket som då.

 

Middagen var sedan kl 16.30, petade ur några s k kycklingbitar ur något som refererades till som pastagratäng och la mig igen. Vi har fått ytterligare en obehaglig patient här, som blandar psykblickar med lite härjande, jag har dock hållit mig från korridorerna idag.

 

Jag pratade lite med en annan patient som också hade gått igenom samma sorts avgftning som jag gör och han både peppade och deppade mig lite. Deppandet i att det knappt har börjat nu, och ungefärlig tid av helvete som är kvar även när  jag får åka hem.

PEPPANDET i att han var så sjukt imponerad av mig som har valt att göra det här, och riktigt jävla badass av mig att göra det på sättet som jag själv fick välja när jag kom hit.

 

Nu blir det lördagsmys med lite avslagen cola och 35 g ostbågar, whattup!

(Jag tar storyn om squatandet en annan dag, eller senare)