a n n a x

Jag har haft en riktig skitnatt.

Jag har inte kunnat sova då det liksom spelar i kroppen, det är inte myrkrypningar, inte ont eller kramp, utan det liksom bara "kör" i kroppen och jag kan inte hitta något sätt som är skönt att ligga på. Det hela underlättas ju inte av att endast kunna ligga på vänster sida eller på rygg, och då med olika kuddformationer som behöver stötta upp höger arm och axel. Den manliga sköterskan gjorde det inte heller lättare de ggr jag ringde på någon, för då började han snacka på i 10-15 minuter varje gång.

Jag var inget solsken när jag vaknade, m a o!

 

Jag har idag fått besök av en läkare som förutom att visa mig youtubeklipp på en läkare som skriver musik, även bestämde att de ska testa någon ny medicin på mig från och med ikväll. Jag vet att jag gör en jätteresa med de värsta gifterna som läkarna har skrivit ut till mig, men ibland känns det som att de har lagt till fler mediciner än de har tagit bort.

Idag känner jag mig inte alls lika febrig som igår, men förkylningen gör att skallen känns som en badboll. Och så är det nog tyvärr så att de här känslorna i kroppen som gjorde natten förjävlig, är de första abstinenstecknen. Feberförkylningen tror de också är abstinens. 

Även fast jag nu har så jävla ont att jag vill slita av mig axeln och slå ihjäl mig själv med, så känner jag inget "ha-begär" i huvudet. Jag undrar om det är för att jag vet att den enda "hjälpen" i det här fallet är mer gift?

 

Jag mötte en skötare i korridoren med en lysande rosa påse, och frågde skämtsamt om han kommer med en present till mig. Det visar sig att han gjorde det! Och med en överraskning till, Lisa stod vid dörren och hälsade på mig! Även fast jag skulle ha velat gråta av alla anledningar, mest att jag blev så rörd och glad, så kommer det fortfarande inga tårar. Men hon och hennes Magnus gjorde iaf min dag ♥ TACK! De var även på besök här i fredags, något som var fantastiskt kul och inte alls bortglömt i den dimma som fredagen annars gick i.

 

Nu håller magen på att börja krångla också, även det ett väntat symptom för abstinens. Och, jag vet att jag kommer att ta tillbaka det här och ångra dessa ord bittert, jag hoppas tamefan att jag börjar spy snart så att jag inte rullar ut härifrån. Jag som trodde att jag iaf skulle bli lite smalare på kuppen, käkar ju nästan en halv skogaholmslimpa om dagen och därtill godis och den inte helt näringsriktiga maten. 

 

Jag saknar mina prinsar så mycket också. Igår spelade de fotboll båda två, och jag fick lite matchuppdateringar av mormor, men jag skulle ju ha velat vara där när Douglas lirar järnet och är så stolt över att ha ett eget lag. Och när Wilson gjorde 5-6 mål, varav ett hattrick. Hjärtat värkte idag när mamma skrev att de skulle vara hemma hos henne, och jag inte kunde vara där.

Jag saknar min fyrfota prins såååååå mycket också, även fast han har det jättebra hos mamma och pappa, och med sina lyckliga hundvakter, så ska ju jag vara hos honom. Och honom kan jag ju inte prata med i telefon heller, då skulle han väl undra var min röst kom ifrån....

Jag saknar mamma. Massor! Och pappa, massor! T o m hans ruttna skämt. Och att äta mammas mat! Eller t o m pappas slår den här.

Jag saknar brorsan, Christina, vänner och en hel jävla massa som jag egentligen saknar ofta eftersom att jag har isolerat mig så. 

Jag kan bara hoppas att jag kommer att orka göra ändringar efter det här, hur lång tid detta än tänker ta, så ska jag tammefan ta tillbaka livet igen.

 

Jag är så tacksam för alla sms och uppdateringar eller roliga anekdoter som mina nära och kära skickar, ibland blir jag jätteledsen för att jag inte är där men jag blir ändå glad och tacksam.

FannyK gjorde min gårdagskväll med sitt sms, med pepp och kärlek. Tack älskade pärlan!

 

Jag hoppas att få en bättre natt nu, och hoppas orka skriva imorgon..