a n n a x

Först och främst återknyter jag till rubriken, en vecka avklarad: CHECK!

 

Kl. 13.00 idag var det precis en vecka sedan jag ringde på den där hemska ståldörren och klev in här för att gå min största fight hittills. Det känns som det femdubbla för det mesta, men vissa stunder känns det som för bara tre-fyra dagar sen.

 

Jag har haft en något bättre natt, vilket kändes väldigt skönt när jag väl gnuggat sömnen ur ögonen och behagade gå upp. Jag har hittills inte ätit frukost här en enda gång, mest för att jag kanske äntligen somnat framåt 5-6 tiden och frukosten är kl. 8, och dels också för att jag har svårt att äta på morgonen. Och är absolut inte mitt trevligaste heller, icke att förglömma. Och i o m den smärtökning jag nu har, så gör jag klokast, för både mig och omgivningen, i att hålla mig i rummet. 

Jag kunde ändå ligga kvar efter morgonrond och morgonmediciner och bara kolla klart på en film, utan att somna till, och det känns som kvitto på en bättre nattsömn. 

Sedan kändes det något oklart när de kommer in för att ta blodtryck, som de gör 2 ggr/dag, och jag sitter på sängkanten i inget annat än de här sexiga trosorna (läs: pantalonger?) och linne, och en annan patient följer efter sköterskan in genom min dörr! 

Vi kan kalla denne patient för Skuggan, för den har följt efter skötare, medpatienter eller sjuksköterskan och läkarna HELA dagen. Eller så försöker han bristfälligt att kommunicera med andra patienter, och jag fattar ingenting. Jag tror att han kallade mig 'cunt' vilket betyder fitta på värsta sätt på engelska, men han påstod att han sa att jag var vacker. Eller kanske en vakt. Jag velar fortfarande om han faktiskt gav mig en komplimang eller om han förolämpade mig grovt...

En komplimang jag dock har fått här inne är av två tjejer, den ena säger att "du skulle kunna jobba med att sälja smink, eller göra reklam för" och den andra säger "du ser snarare ut som att du jobbar här än att du är patient", båda avslutar med "du ser bra ut", och att få höra det härinne känns som att jag har fått ett modellkontrakt från Ford Models eller nåt. Man känner sig helt enkelt inte speciellt snygg härinne... Och min naiva förhoppning om att iaf inte komma härifrån tjockare verkar också grusas... Men esch! Bara jag kommer härifrån!

 

Jag gjorde dagens squats (80st!!!!) och gjorde mig iordning, slöläste lite och sökte upp min planerarkompis till sköterska om det att fråga läkaren om helgpermission, det blev en utdragen historia. 

Jag vilade knappt något på f m, sedan var det lunch och inte heller riktigt läge för då skulle Björn komma (min sommar osv-psykolog). 

Idag var det riktigt tufft att tala med honom. Jag har så många känslor i mig i detta nu, alltifrån ilska till skuldkänslor och en känsla av att vara slagen, men jag kan fortfarande inte gråta. 

Idag fick jag be om att avsluta tidigare, för att jag hade så jävla ont att det inte gick längre. Jag kunde varken prata eller lyssna ordentligt. 

 

Jag hann vila i 20 minuter innan jag skulle in till läkaren, det blev tyvärr en känsla av magplask idag... 

Han nappade inte alls såsom jag hade trott på idén om helgpermission, plus att han idag slängde ur sig att det ibland kan ta 6 månader eller mer innan man kan se vad som är opiatsmärta och vad som är min kvarvarande.. När jag frågade hur man kan veta, om det inte blir så som de tror att jag kommer att få mindre ont, hur vet man då när gränsen har blivit nådd så att man kan påbörja en ny behandling med nya förutsättningar, så får jag det mindre roliga svaret att man kanske aldrig kan veta säkert... Känns sådär lovande!

 

Efter läkarmötet gick jag ner för att möta mamma och Boss, och det var helt fantastiskt att få pussa på honom igen! Och han blev bara glad (phuh!) jag hade varit lite orolig för att han skulle ha varit lite avvaktande när jag bara lämnade honom, men det gick så bra så!

 

Upp och vila en snabbis på rummet innan det var mat, gick knappt att äta idag heller. Prinskorvarna luktade exakt som Boss hundgoddis.

Vila i TV-soffan i väntan på Vanderpump rules, fick tyvärr sällskap av en snacksalig herre som fick mig att missa en hel del... Kanske får bli en repristorsdag imorgon?!

Imorgon ska jag till min sjukgymnast på smärtenheten för att förhoppningsvis få bort lite spänningar som har blivit rejält förvärrade de också tillsammans med axelns försämring.

 

Återkommer imorgon, hoppas på något positivt att komma med!