Du har ett BMI på 25,5 vilket betyder att du är överviktig. Du är dock i gott sällskap med nästan halva Sveriges vuxna befolkning. Som viktminskningskund kan vi hjälpa dig till en snabb och varaktig viktminskning med nya vanor inom mat, motion och motivation.

PHAH!

Träningen var grymt jobbig dock, vi blev helt sjöblöta av svett och det var ett roligt komplement. Gick väldigt snabbt och är absolut något som jag ska promota för!

Blev precis inringd som flyttgubbe till Glanshammar, sen blir det förhoppningsvis tid till att träffa Christina en sväng innan träningen och efter den kvalitetstid.

Later skater!

Först och främst: Fredagen från helvetet.

Jag kommer till jobbet och var på glatt humör trots att jag precis slagit en vurpa ute på drottninggatan, skaffade mig en ny bekantskap i O'lerranfamiljen då Denise börjat jobba hos oss. Sen börjar det, och det slutar aldrig. En helt sjuk kväll som avslutas med ett rejält meltdown av mig och Emma under städningen. Emma snackar dålig engelska: "I sleep with Santa's brother. He's my sex-Santa and I love it. He's not so hairy, I don't like hair, then I wax them." och jag kontrar med Pattes version av ryska.

Att man sedan får sova och bli väckt av en bror som smäller i ytterdörren är en annan historia, nu fanns ju min älsklingskille att mysa med så jag lugnade mig.

Lunch med laget på Rosalies och där lite omstrukturering av kvällen med en stor stjärna i himlen och puss i pannan till Linda som hjälpte mig. Iväg till Idrottshuset för att ladda för match, var riktigt skönt att vara tillbaka och jag hade sån grym känsla i kroppen inför matchen. Nisse sa till mig på uppvärmningen att jag såg spänstig och snabb ut, kan man få bättre boost? Precis innan vi ska in i omklädningsrummet tar tränarna mig åt sidan, "åfan, ska jag få starta idag" tänker jag. Men ack så fel jag hade, jag fick istället duscha och se matchen från läktaren då vi hade 15 spelare till uppvärmning och tillåtet antal på matchuppställningen är 14 st och tränarna hade meddelat att en spelare skulle få gå av efter uppvärmningen.



Jag kom inte mycket längre än såhär, kan man säga.

Martin Björk, that is!

Nej, jag skojar inte. Jag är svindålig på att uppdatera min blogg nuförtiden, har fått nån sorts dataskräck tillsammans med en imaginär tidsbrist som gör att jag inte hamnar här så ofta. Jag inbillar mig att jag skulle vara tokdatafreak om jag fick ha datorn i sängen - men vem vet.

Och nu till det mest patetiska, jag uppdaterar så sällan och nu ska jag göra det bittert också!

Jag är ledsen. Jag trodde någonstans att jag kunde lita på dig, jag började skruva på mig för att jag tyckte att det blev lite mycket men jag höll ändå kvar och ville ge det ett försök. Då klipper du bara - direkt. Och jag känner mig som en toalettstol. Fan fan fan att man ska vara så otroligt jävla lättlurad. Och nu börjar jag såklart tjuta när jag ska förmedla lite känslor på pränt. Man kan ju tycka att en förklaring inte är för mycket, men vad vet jag?


Ingenting blir heller bättre av att jag efter skitonsdagen med två pissförluster blev sjuk och ligger hemma med feber, tjejerna går ut (något som inte händer många gånger om året) och jag blir bara så less.



Nu lägger jag ner.

Tisdagskvällen på Olerran blev en mix av allt kan man säga. Stundtals sällskap av Emma, mycket dans, mer hungrig, fler toabesök och två oerhört obehagliga olycksfall utanför då ambulansen fick blinka in. Ryktet sa -30 grader och det ljög inte, då kostar det att gå ut med strumpbyxor...


Emma är mest bäst på fest. Klad flika!

När jag och Emma äntligen kommit till bilen nere vid Harrys så skulle jag ratta ut den från parkeringen, trodde jag! Ratten gick knappt att rubba och som pappsen sa hade antagligen servon frysit. Jaha, och där stog vi - två frusna blondiner och visste varken fram eller tillbaka. Det slutade med att vi mjukade två varv på parkeringen och någonstans vid polishuset så släppte det och ratten blev lättare än nånsin.
Jag droppade av Emms och fick brottas med motorvärmare, handtag och nyklar innan jag äntligen kunde slänga igen dörren efter mig. Nästa skit: man tror att man kommer ner under ett varmt och skönt täcke - men icke! Värmen i rummet är obefintlig, bara elementet är varmt medan rummet är som en isbjörnspitt! Låg och darrade i 2 timmar innan jag tröttnade på att frysa och kröp ner mellan päronen.



Gårdagen var ett töcken med föreningsdag från 9.30 - ca 15.30 - efter 3.5 timmars sömn.

Idag har varit fix&trix dag med more to come. Snart dags för en "skönhetstur" innan det är 2xträning och uttagning till match. Imorgon ska jag utföra ett alternativt jobb på dagis innan Korren kommer hit och myser med mig i helgen igen!

Glömde väl inte att det är match på lördag? Match som är så sköj!

Så länge sen var det som jag gjorde ett framträdande på bloggen och följderna har blivit skrämmande. Folk blir oroliga, går upp i limningen och sover dåligt. Vem är jag att orsaka en sådan landskris?

Orskakerna är en del, för det första bristen på tid då jag jobbat på skola och dagis ute i glanshammar, dagarna fylls sedan i med träning och sen är fröken Axelsson för trött för att redogöra för dagens strapatser. Ännu en orsak kan ju vara att när andan har fallit på att skriva av sig för allmänn åskådning så har datorn havererat.

Nu är jag dock tillbaka och, chocker, inte mycket har egentligen hänt... - skulle man kunna säga vid en första återblick, men så mycket som har kommit upp på tapeten!

Jag fick mig en ordentlig chock och en känslomässigt konstigt laddad resa tillbaka i tiden när Lian föll ihop under en hockeymatch. Nu kan jag med lättat hjärta säga att han mår bra efter omständigheterna och kan också gå tillbaka till den sköna donnan jag är i sällskapet efter att ha känt mig som en mamma/fruga/syrra med panik. Många tankar till hans familj.

Lite roligheter som närmar sig. Jag fick en smärre chock när Dannie skickade sms angående Irde, först iddi-förklarade jag henne eftersom att det är MINST en månad kvar... Tänkte jag, ja! Vi åker ju förfan SNART! 26 december (snudd på 25e faktiskt eftersom vi ska åka okristligt tidigt) drar vi iväg, ett sällskap på 14 personer. Dettsa sällskap inkluderar mig själv, Dannie, Dojjan, Frida, Mickan, Måns, Albin, Patte, Mackan, Jolle, Frerra, Henke, Robin och David. Har vi koll eller har vi koll, MMMM vi har koll!

Ett par matcher kan man kalla avspelade sedan sist också, Hellton och igår Skånela. Serien är idag en fröjd att skåda då vi leder, med en match mer spelad men ändå.

Det finns mycket mycket mer, och ja det kommer för att törsta er brist på bloggande från min sida.
Peace out folket!

Ikväll ska jag sparka smalbenen av tränarna då den prestigefyllda fotbollsmatchen mot ledarlaget äger rum.

ÖSK krossade Guif

November brukar kallas årets mörkermånad, och så känns det även i år. Vad som lyser upp är att kunna se fram emot någonting och som genom ett trollslag så displayar dannie (danielle13.blogg.se) laguppställningen till idre. YES! Där kan man snacka att ha någonting att se fram emot, det är inget vanligt folk man ska iväg med.

Hoppas Dojjan har investerat i en vit mundering, aina är efter henne överallt.


Big ups till Danielle som är uppstyrarns dottir och ska ha all cred, en stjärna i himlen och kanske en hedersmedalj!